Var besvärlig. Ta plats. Höj din röst och backa inte. Vi håller varandras händer när det blir läskigt.Texten kommer från Karins Konstgrepp och första gången jag såg texten var i sammanhäng om feminism.
Jag upprepar det för mig själv hela tiden Var besvärlig, ta plats, backa inte. Måste våga vara besvärlig så att jag kan säga vad jag tycker och anser är rätt. Det är så lätt att tänka att om jag hade varit född som kille har det här aldrig varit något problem, då hade jag redan från småbarnsåldern uppmuntrats att ta plats och höja min röst. Som kvinna är det inte lika självklart. Och inte när jag var yngre heller.
På en tidigare arbetsplats var jag tvungen att lägga fram mina åsikter som att han där borta på andra sidan bordet hade kommit på dem. Annars kunde jag stå och stampa hur länge som helst. På en annan arbetsplats förblev jag alltid den där "lilla unga" som kanske inte med mening men ändå tystades ner när jag tyckte annorlunda än de äldre. Ett tag var den stående kommentaren till mig att "du lär dig se sånt när du bli äldre". Som att mina åsikter hade ett "använd inte före"-datum.
På den här arbetsplatsen har jag fått chansen att säga vad jag tycker, på sätt och vis. Och jag tror verkligen att det jag har att säga kan göra skillnad. Därför ska jag vara besvärlig och ta plats. Jag höjer min röst, står fast vid mina åsikter och hoppas att någon fattar mina händer när jag vacklar.
 |
| Bildkälla |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar