På morgonen överraskar sonen mig med sovmorgon, och en lång en dessutom. Så där så man undrar om han är sjuk, fast jag vet att det bara är för att han somnade jäkligt sent igår.
Sen fortsätter morgonen med en del vånda över det här med att gå hemma, och det blir inte bättre av att man skulle åka o lämna pojken heller. Då skulle jag ju bli själv!!! Idag tog visserligen mannen min hand om mig o drog med mig på sina ärenden så jag slapp vara ensam i huset.
Men mitt under morgonrushen fick jag ett väldigt trevligt telefonsamtal. Jag har fått ett uppdrag! Förhoppningsvis, man ska ju inte ropa hej innan man är över bäcken - skit samma för jag har fått ett uppdrag!! Så eftermiddagen kommer spenderas med olika provtagningar. Ska bli spännande att se hur det går med sonen springades runt och utforskandes allt omkring. Hehe... Han lär väl charma skiten ut personalen som vanligt antar jag.
Tänker inte berätta mer om uppdraget förens det är helt klart att jag ska börja. Vill inte ropa ett allt för högt hej alltså.
Men shit, vilken dag det blev! Eller är. Imorse var jag nästintill deprimerad och nu bara väntar jag på att få börja jobba igen. Gött!!!
KUL, KUL, KUL!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
SvaraRaderaDet är du verkligen värd! Hoppas att allt går i lås och att du tycker att uppdraget verkar intressant!
Njut av dagarna nu som du får vara hemma! Lättare att njuta när det bara så som några semesterdagar, eller hur!
Tack Hannah!! Det känns väldigt mycket lättare nu, det känns som att en sten har lossnat från axlarna.
SvaraRaderaOm allt går som det ska är jag bara "ledig" en månad. Jag hoppas verkligen att allt klaffar nu.