måndag 21 november 2011

Napp eller inte napp

Jag sa under hela graviditeten, ja faktiskt innan också, att denna gång ska vi inte vara snabba med nappen. Vänta ut o se om jag klarar av att vara en mjölkkossa 28 av dygnets 24 timmar.

Än så länge går det bra, fast min rygg börjar säga ifrån de konstiga sovställningarna, Kan ju visserligen också bero på mina två vaken nätter som jag ena gången spenderade i fotöljen och andra vaggandes runt i vardagsrummet. (Lök är inget jag kan äta längre tror jag.)

Den här lilla trollungen är lika snuttig som sin bror, så det känns som att jag kanske måste tänka om vad gäller nappfrågan.

Ska jag orka ta fajten sen när nappen vägrar stanna kvar i munnen hela natten igenom?
Ska jag orka med tjatet om nappar, var de är och paniken som följer om jag inte har stenkoll på var de är?

2 kommentarer:

  1. Kör på napp! Med Erik hade vi napp i 8-9 månader. Sedan började vi ifrågasätta varför vi alls hade napp, för den gjorde oss till lata föräldrar som hellre gav nappen vid minsta pip istället för att ta reda på varför han gnällde. Och över en natt tog vi bort den. Just den natten var lite krånglig, men sen gick det smärtfritt. Väntar man längre än så hinner de ju bygga upp en relation och ett band till nappen, men för Erik var det aldrig traumatiskt att ta bort den. Vi ska göra likadant den här gången tänkte vi!

    SvaraRadera
  2. Du har rätt. En positiv grej med napp kanske blir att han kan sova själv i vaggan. Inte vara påklistrad på mig för att kunna sova. Eller somna för den delen heller.

    Det blir nog ett inköp av napp vid nästa affärsbesök.

    SvaraRadera