Nu är dopet nära

Vi har valt (och väljer denna gång också) att döpa våra barn. Jag kan inte riktigt säga att det är för att vi är särskillt religösa eller så. Det är mer (för min del alltså) en fin tradition som jag vill ska leva vidare. Just det där att man firar ett nytt barn.

Jaja, jag vet att en namngivninscermoni är minst lika fin. Men jag vill döpa mina barn av samma anledning som jag valde att skaffa barn efter att jag blev gift. Tradition och en fin gest.

Nu är alla dopkorten skickade. Åh, vad jag längtat att få visa de fina korten. Jag ville inte förstöra överraskningen för de inbjudna, men nu vet jag att alla fått dem.

Hampus fot, dopkortet.

Jag valde att göra dopkort själv. Kollade runt lite på färdigskrivna, men hittade liksom ingen som föll mig i smaken. Desutom hade min syster gjort mig så sugen på fixa korten själv. Hon skickade ett MMS på ett jättefin egengjort dopkort i form av en dopklänning. Va!? Fatta, hur läckert det var! Men sån klipp- o klistratid har jag inte längre. Tråkigt nog.

Samuel stod med Hampus i famnen, jag målade honom under foten (Hampus alltså, inte Samuel. Och då upptäckte vi att Hampus är kittlig under fötterna.) och sen stampade vi loss på små pappersark. Såååå sjukt nöjd! Vi gjorde korten samma morgon som vi gjorde våran familjetavla.

I april blir dopet av. Så nu när första delen är gjord; inbjudningar och lokal bokad, ska vi bara komma på ett tema till dopet. Borde bli lite lättare att ordna ett dop om man följer ett visst tema tänker jag.
Jag har förträngt hur vi gjorde förra gången.