Satsa stort eller nöja sig?

Jag har med vissa vänner diskuterat det här med bröstförstoringar, ända sen unga år. En del är för och en del är emot. Ungefär som med opera - antingen älskar man det eller så hatar man det.

Och nu på sista tiden har det ju varit en hel del om ilägg på olika nyheter. Siliconilägg som spruckit, mottagningar som vägrar ersätta felaktiga ilägg and the list can go on. Helt naturligt har många tankar dykt upp i huvudet på en nu.

Innan barnen kom sa jag att jag ska minsann skaffa ilägg när jag är klar med barnafödandet! Nu är jag inte så säkert. Inte på grund av de nyheter som dykt upp utan att jag fått lite mer information. Jag visste faktiskt inte att iläggen har ett "bäst före-datum". Att en måste göra om alltihop efter en tid. Med en viss sorts ilägg, tror jag.

Efter förra amningsperioden märkte jag inte så jättestor skillnad. Före och efter amning alltså. Visst, utfyllnaden är ju inte lika fast som innan jag blev gravid och lite mer hud fanns ju som skulle kunnats fyllts ut. Denna gång lär jag märka betydligt större skillnad. Från att ha gått från en B-kupa till D/DD-kupa och sen ska gå tillbaka till B (förhoppningsvis). Ja, det lär märkas denna gång.

Men att ta steget att fylla ut. Nja, njoo... Nej, jag är faktiskt mer inne på att OM jag verkligen inte trivs med min nya tuttform så är ett annat typ av ingrepp närmare till hands. Att trycka ihop det jag har och ta bort överflödig hud. Heter det bröstförminskning? Brösthudsförminskning?

Meeeen, det är ju inte dags än på ett tag. Först o främst ska jag kanske sluta amma Hampus o se vad som faktiskt händer. Och sen kan det ju faktiskt bli en unge till. Kan. Ska bara övertala gubben först.