Till exempel vägrar Hampus mer eller mindre att bli matad. Någon sked går bra men sen vill han äta själv. Han sitter redan nu och försöker pricka rätt med sin lilla gaffel och ger jag honom en färdigstucken matbit på gaffel/sked så åker den raskt in i munnen med ett brett flin.
 |
| "Jag kan själv" |
Den andra skillnaden är VAD de äter. Säkra kort med Sebastian var välling och gröt. Rena smaker, inget sånt där med massa frukt i eller annat tjafs. Och i perioder kände jag sånt dåligt samvete över att han inte åt annat än just gröt och välling. Tyckte så synd om honom samtidigt som jag kände mig urdum som inte introducerade nya smaker som alla andra mammor pratade om på Öppna förskolan.
Hampus däremot.... Jisses! Mat som inte smakar mycket ratar han direkt. Välling ska bara ätas om han ska sova, på kvällen och på natten med andra ord. I yttersta nödfall om jag lägger honom i sin säng samtidigt så kan han äta lite välling på dagen. Gröt? Glöm det! (Fast idag gjorde jag egen grahamsgröt och det åt han.) Det ska vara riktig mat med mycket smak - taco, biffstroganoff, banan och mjölk. Ser Hampus att vi dricker mjölk till maten blir han som tokig om han inte får smaka.
Jag tror att vi kommer sluta som den där familjen i Familjen Annorlunda som hade en egen mjölkmaskin, sån som finns på skolor.
Problemet med Hampus barnmatsratande är att fantasin vad gäller frukost är nästintill obefintlig hos mig. Det måste ju finnas fler barn som gör som Hampus, hur har ni gjort? Vad äter era barn till frukost? För lunch och middag är inga problem, då äter han ju bara vad vi äter ändå.
Och en fråga till. När ni är ute någonstans och behöver matsäck, vad är smidigast att ta med till en unge som ratar mackan (oftast) men äter gärna upp pålägget. Både i matväg och i fikaväg.
Det var ju så smidigt med Sebastian som åt barnmatsburkar länge, länge innan han ville ha våran mat för de burkarna håller sig ju under en utflykt. Men vanlig mat känns så osäkert, bakteriemässigt alltså.
Vi har nästan exakt samma matvanor hemma hos oss! :-) Till frukost äter Arvid ofta av vår yoghurt med lite finkornig müsli och han smakar gärna på våra mackor också om vi klipper dem i lagom små bitar till honom - får han en hel macka kan han slafsa runt med den med större delen hamnar på golvet. Vi har nog än så länge knappt behövt matsäck utan ätit hos släkt och vänner eller på café, och då har han fått av vår mat. Men måste jag tänka efter hade jag tagit med barnkex (utan socker), barnriskakor (utan salt), fruktbitar som inte är för kladdiga (typ äpple, päron, nektarin), kanske kokt pasta (Arvid älskar att äta pastaskruvar) osv. Vad som helst som inte är kladdigt liksom... Gurkstavar, majskrokar, muffins (kanske med nåt lite matigare innehåll så blir man mätt), kokta morotsstavar osv. Tänk BLW (googla!) så är det nog rätt lätt.
SvaraRaderaBLW? Det var nytt! Läste lite på en av sidorna jag fick upp när jag googlade. Lite komsikt att bland de första meningarna konstaterades att föräldrar ofta använde sig av BLW med andra eller senare barn. Hahah!
SvaraRaderaOch att de föreslog spenat till 7-9 månaders bebisar. Är det inte över 1 år det rekommenderas till här? Det är lite roligt att det är olika världen över. =)
Pasta var smart! Det gillar Hampus med, men jag har aldrig tagit med det som snacks. Ska komma ihåg det tills på lördag, då är det babysim igen.