Det finns få saker som kan göra mig upprörd på stört. En av de sakerna är när folk ger sig på andra familjers beslut om exempelvis förskolepremiär. En mamma i min närhet har fått kritik över att hon ska börja jobba, hennes unge är runt året. Och hör och häpna - ungen har ju faktiskt en far också!
Nej, historien förtäljer inte om han ska vara hemma. Och vet ni vad - det spelar ingen roll!
Vem har rätt att ge sig på en annans familjs beslut om sånna här saker? Vem fan tror att hen har rätt att säga att en det är dåligt av mamman att börja jobba när ungen är så liten. Va!? Vem!? Ingen. Absolut ingen alls.
Blir pappan automatiskt en dålig förälder för att han inte stannar hemma direkt efter förlossningen och fram tills skolåldern? Nej. Såklart inte. Och varför? För att vi själva sätter normen att mammor ska vara hemma och pappor ska jobba. Det är så alla gör, och det är så alla måste göra.
Eller?
Av erfarenhet kan jag säga att det är BULLSHIT! Jag rent av plågade mig själv genom stora delar av förra föräldraledigheten. Inte för att jag inte ville vara hemma med mitt barn, för det ville jag. Herreje, jag skulle kunna göra allt för den pojken! Utan för att jag skulle vara så perfekt, som alla andra.
Det skulle vara städat hemma, lagad mat från grunden, barnet skulle vara så pedagogiskt stimulerat att man skulle kunna kräkas utan att det skulle göra någon skillnad. Och ja, jag gick tamejfan nästan in i väggen. För förutom att jag skulle göra allt det där så fick jag ju absolut inte lämna över något på pappan. För inte vet väl pappor hur de ska ta hand om sina barn?
Den här gången är det annorlunda, vi delar mycket mer likt än förra gången. Många har höjt på ögonbrynen för att Samuel tog ledigt två dagar i vacken ändå från dag ett. Och sen vara föräldraledig helt när jag jobbade. Det var ju det värsta jag kunde göra - lämna barnen för att jobba!
Och en sak till, båda ungarna överlevde. De växte precis som vanligt, utvecklades helt normalt och hade både bra och dåliga dagar precis som vanligt - trots att jag inte var hemma. Ska man lyssna på de där Familjelivsföräldrarna så borde ju ungarna dött i stället.
Ge fan i att tracka andra familjers beslut, ingen förutom familjen vet varför gör som de gör och ingen har bättre insikt i vad som är bäst för familjen än just de själva!
Jag antar att jag kanske är mamman du skriver om! Pappan är ju hemma nu när jag jobbar en dag och i veckan och de har det jättemysigt. För att få liv och ekonomi att gå ihop kan vi tyvärr inte vara hemma längre sen. Vi måste jobba båda två. Inte kul, men vad gör man? Jag tror att E kommer att må alldeles utmärkt av dagis. Tror inte att hon kommer lida några större kval! Men jag blev så hägen först! Sen arg och förbannad och sen ledsen! Man gör inte så, säger inte så! Med vilken rätt kan man kritisera andra, och så öppet? Usch och fy!! Tack vännen!!
SvaraRadera