Har jag nämnt att jag är klantig?

Det måste jag ha gjort någon gång, men hur som helst för dig som inte vet det så kan jag vara otroligt klantig av mig. Och då pratar vi inte lite sött klantigt hoppsan-jag-tappade-mjölkpaketet-TITTA-VAD-DET-STÄNKTE!-klantig.

Nu snackar vi klantig som i att jag går rätt in i glasdörrar för att jag inte ser att de är där. Eller när jag går helt vanligt, på plan yta med ordentliga skor, och snubblar så att jag vrickar foten. Eller bakar cheesecake och skär mig på digestivekexen.

Eller som häromdagen, när Hampus hade pillat bort mellanslagstangenten på tangentbordet och jag skar mig på tangenten när jag skulle sätta fast den igen. På ovansidan av handen. Såret alltså, jag försökte inte sätta fast tangenten på ovansidan handen. Fast jag måste erkänna att det nästan ser ut som att det var tanken från början. Nu i efterhand alltså.

Och nu vill jag bara meddela att småsår av tangenter gör lika jävla ont som pappersskärsår. Bara så du vet.