Hört talas om "Döm inte boken efter omslaget"? Ungefär så är det.

Efter lite nattsömn har en del irritation mot tanten igår lagt sig, jag är väl nånstans mittemellan att vara långtjurig och inte alls antar jag. För ibland eller vissa saker kan hålla isig rejält länge medans andra saker glöms fortare än fort!

Jag var väldigt irriterad när jag skrev inlägget igår och idag kan jag ju se att jag inte är världens bästa på att formulera mig när jag är irriterad. Det brukar vara bättre i skrift än i tal just då, för jag får sällan in att kunna säga vad jag tycker på ett bra och träffsäkert sätt i stundens hetta. Det kommer efteråt, när det är på tok för sent att säga vad jag menar. Men igår lyckades jag en aning, kanske för att jag verkligen lyckades hålla huvudet kallt och bara vara saklig. Ju mer hånaktig tanten blev i rösten desto mer saklig försökte jag vara.

Får testa det igen nästa gång, om det fungerar då också menar jag.

Hur som helst så var det inte det jag ville säga, utan vad jag menade när jag formulerade mig knasigt på slutet av inlägget.

När Sebastian var liten tänkte jag inte alls på detta och det är också därför jag märker att vi föräldrar verkligen påverkar med vårat är du en liten flicka? när barnet gråter och tjurar eller vilken tuff grabb du är! när barnet har på sig något som anses typiskt grabbigt. Eller slår sig. För vi gör skillnad!

Omedvetet gör vi skillnad för att det är så vi är lärda - att det är skillnad. Men det är bara det att det är inte skillnad på könen. Snoppar gillar per automatik inte blått och bilar och snippor gillar inte per automatik rosa och dockor. Vi lär barnen vad de kan och får tycka om. Presenterar vi enbart bilar för en pojke (som jag gjorde för Sebbe i början) så kommer han att gilla bilar mest. Men om vi presenterar både bilar och dockor, lego och böcker och allt annat så ger vi barnet en möjlighet att upptäcka sina egna intressen. Och vi prackar inte på dem våra värderingar eller intressen på samma sätt.

Som förälder kommer du aldrig att komma undan påprackande hur du än gör, men du kan medvetet göra ett val som ger barnet en större möjlighet till att utveckla sig själv. Hela sig själv. Inte bara en liten del.

Jag skulle vilja påstå att alla barn gillar leksaker. I alla former. Jag har aldrig stött på en bebis som ratat en leksak som presenteras för henom. Däremot när barnet blir äldre börjar ratandet, av både anledningar som att hen gillar en sak mer än en annan men också för att barnet inte vet hur hen kan leka med saken.

Genom att presentera dockor, bilar, rosa och blått och allt därimellan som en salig blanding gör jag inte bara en del medmänniskor osäkra - jag ger mina barn hundra möjligheter istället att begränsa dem till några få utvalda.