Facebook, Familjeliv, bloggen, Instagram och så en hel del mms så fort vi gjort något hemma. Det är inte klokt vilket bekräftelsebehov jag har skapat mig på sistone. Och ändå känns det inte som en press, eller gör det det?
Jag lägger knappt ut statusuppdateringar på FB längre, har liksom inget intresse av att få många Tummen upp för att jag äter frukost på nygjorda frallor eller att jag äntligen slutat producera snor i sånna mängder att jag skulle kunna fylla en hel simbassäng - dagligen. Men likväl så ska jag lägga ut bilder på när jag och barnen pysslar i trädgården eller när katten har en lustig sovställning.
Hur kommer det sig?
Vill jag skryta med att jag gör saker ihop med barnen? Öh.. Borde jag inte lägga undan mobilen (det är bara den jag tar kort med nuförtiden) och faktiskt umgås med barnen i så fall??
Vill jag visa mina vänner och familj vad vi har pysslat med sen sist vi hördes av? Ja, kanske. Jag är ju själv nyfiken på vad som händer i mina vänners och familjens liv. Så kanske försöker jag pracka på andra sånt som jag själv vill se? Vardagstrots, fredagsmys och allt det där andra.
Visste du att det finns forskning på hur många minuter vi är med våra barn? Minuter...SJU MINUTER! Det är inte klokt, det handlar om minuter när vi faktiskt vistas i samma hus betydligt längre än så.
Det är det där bekräftelsebehovet - det där "sociala" livet i cybervärlden som tar tid från barnen. Sju minuter.... Det är skrämmande så lite tid som vi lägger på våra barn.
För inte så länge sen så var det någon som hade delat någons status som hade delat någon annans status (jamen, du hör ju hur sjukt det är!) om att en dag i veckan lägga bort mobilen. Att göra sig otillgänglig för "vännerna" och tillgänglig för familjen istället. Jag tror fasen jag ska anamma det, en dag i veckan helt mobil- och datalös!
Fast-då-var-det-ju-det-där-med-bilderna.... Och hur ska jag lösa det då? Som att jag inte överlever en hel dag utan att ta bilder!?
Det vore verkligen dags för mig att lägga bort datatekniken och istället ägna mig åt sandlådeteknik eller duploteknik. Är du med?
Vi har infört mobilförbud fram tills att barnen går och lägger sig faktiskt. Och JÄKLAR vilken skillnad det har gjort på barnens humör. De är glada och pigga hela tiden. Vi trodde det skulle bli jobbigt att behöva underhålla dem hela tiden, men det är det inte. Det är kul. Och de roar sig själva lättare när de är glada och vet att vi är närvarande.
SvaraRaderaDet är så mina funderingar har gått om det gör skillnad eller inte. Skönt att höra att det fått sån bra utgång hos er, eller hur man säger. :-)
RaderaDe senaste dagarna har jag också lagt undan mobilen när jag kommit hem, visst missar jag en hel del korttillfällen (jag som älskar att ta kort) men jaa, nu kan jag ju även kanske göra slag i saken och investera i en riktig systemkamera och verkligen TA KORT. Istället för halvdanna med mobilen för att det är smidigt.