Jag är inte sur!

Sebastian väcker mig ovanligt tidigt. Jag börjar med alla morgonbestyr.

Sebastian: Mamma (blablablabla)? Mamma? En ännu längre utläggning om nått jag inte kan greppa så här tidigt.

Jag: Mmm

Sebastian: Men mamma, varför är du så sur på morgonen?

Jag (sagt med liite aningen mer surt tal än vad jag menade): Jag är inte sur! Jag är trött.

Sebbe: Men varför sover du inte då?

Mm, det kan man undra varför det inte sovs till åtminstone efter kl 6 på morgonen. Eller för all del, efter kl 5 hade varit trevligt idag.