Baksmälla fyraåring-style

Efter två nätter borta så blev ordningen återställd igår när Sebbe kom hem från sin mormor och morfar. Han älskar verkligen dem, älskar att vara där och längtar efter dem så fort han kommer hem. Det är väldigt gulligt att se och höra hans resonemang om varför han ska få åka till dem idag.

En sak som inte är så särskillt gulligt med det är hans humör när han kommer hem. Jisses... Lika dant varje gång. Nu när vi vet om hur läget blir så känns det inte så farligt som innan, då när vi inte fattade varför vi varje gång fick hem en liten demon skitunge.

Det ska skrikas, slåss och bråkas, gråtas om varje liten detalj: Jag är törstig, vill ha en rosa mugg (får en rosa mugg) NEEEEJ! Jag vill inte ha den, jag vill ha en annan... Och så vidare i all oändlighet.

Han är så totalt slut när han kommer hem efter en eller ett par dagar hos sina morföräldrar att alla kvarvarande känslorna och orken bara väller fram. Han är oftast väldigt duktig, hjälpsam och så när han är där - självklart måste han få utlopp för sin andra energi när han kommer hem.

Känner du igen dig? Hemma lever barnen rövare, man bävar inför att hitta på en viss grej och sen bara sköter de sig exemplariskt? Borta är var du får se vilket jobb ni lagt ner på "uppfostran". Som att alltid tvätta händerna efter toabesök. Vägrar hemma - Jag ska ha SPRIT! ryter ungen i med varje gång. Men borta kräver ungen att händerna ska tvättas noooga.

Igår fick hemmet med andra ord utstå en baksmälla fyraåring-style vad gäller energi. Där kan vi snacka om träning för tålamodet.

När det till slut var dags för sängen somnade han på ett litet ögonblick: Jag är inte trött, jag är jättepigg! Det är inte alls kväll! *snark*