lördag 7 september 2013

Vatten i knäna och vågor i håret

Hur många gånger har jag inte hört det där uttrycket? Och jag ska vara ärlig och säga att jag knappt har förstått vad det betyder. Jag gillar ordspråk, använder mig mycket av dem. Både när jag pratar och när jag skriver. En liten last på ett sätt för det kan lätt bli tjatigt.

Tror jag. Det är aldrig någon som klagat. Men jag kan känna själv ibland att Men ÅHH! Det där har jag ju sagt/skrivit en miljon gånger redan!! Menjaja... Det så jag är!

Appropå vågor i håret så var jag rejält lockig när jag var liten, sen en gång när jag var till en frisör så pratade hen så mycket att hen aldrig hörde min mammas protester och vips så åkte alla lockar av. Och det har liksom aldrig repat sig efter det. Jag var så liten att jag inte kommer ihåg det. Men efter varje graviditet så har mitt hår börjat krusa och locka sig ännu mer.

Med Sebbe i magen hade jag rediga korkskruvar i nacken. De försvann tillsammans med gravidhormonerna men lämnade efter sig ett par tre stycken halvlockar. Med Hampus hände det inte så mycket under själva tjockistiden, men efter amningen när jag fällde typ en triljon hårstån om dagen så började det locka sig ännu mer. Och nu om jag skiter i att borsta håret efter en dusch så ser jag ut så här... 


Men nästan bara i underhåret vilket betyder att om jag har utsläppt så lägger sig överhåret som en hjälm på det lockiga så att det korvar ihop till ett skatbo. Inge kul alls... Varför ska bara underhåret locka sig?

Så därför har jag, oftast, borsten i högsta hugg när jag kliver ut ur duschen. Lite kul är det ju att lockarna (eller vågorna rättare sagt) stannar kvar i underhåret mer nu än tidigare. Kanske finns det hopp om att jag får tillbaka min lockar, efter sisådär 20 år? Okej då, 25 år. Eller mer...


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar