Först är det vardag, sen är det helg och efter det börjar allt om igen?

Jag har märkt en sak.

När jag är inne i det där ekorrehjulet så vill jag ta mig ut, vill vara mer spontan och känna glädjen i att inte göra någonting.

När jag inte har hjulet i rullning så försöker jag rent otroligt att hoppa på igen.

På utsidan kan det nog se ut som att jag aldrig är nöjd. Och visst, det kanske är så. Vi är inte nöjda på samma sätt nu som vi var förr. På den tiden då mat på bordet betydde välstånd. Idag är flera utomlandsresor per år lika med välstånd. Eller knappt det.

Det förväntas av oss. Eller inbillar jag mig?

Ibland kan jag känna att den där pressen styr mig mer än vad jag vill och tycker är rimligt. Som exempel: antingen så fixar jag i hemmet, gör klart projekt och påbörjar nya ELLER så struntar jag i det är lägger min tid och mina pengar på statusgrejer som upplevelser och utseende.

När jag har energi känner jag att pressen inte alls är stor. Jag kan till och med välja vad jag vill och anser är bäst. Men är min energi låg så känns även pressen större och jag varken kan eller vill avsluta eller påbörja projekt. För att det känns meningslöst eftersom jag ändå måste åka hemifrån för att kunna ge familjen allt.

Det är alltså då, när min energi är låg som jag är utanför ekorrehjulet. Tror jag. Det är i alla fall då jag hemskt frenetiskt försöker komma i fas igen.

Igår va en sån dag, låg energi plus en del annat som gjorde att mitt humör störtdök. Och hur jag än försökte så verkade jag inte lyckas komma i fas. Inte så som för några helger sen då jag hann otroligt mycket hemma. Igår hann jag ingenting. Förutom att käka upp ungarnas godis.

På kvällen igår började jag känna igen mig igen, men då hade hela dagen gått och vardagen skulle ju börja igen dagen efter. Den där vardagen som inkluderar grinigt morgonhumör och längtan efter varmt kaffe.

Igår hade jag behövt ta helg ifrån helgen och låta vardagen vänta på sin tur.

Idag är vardagen igång och även om mitt humör inte är på sin allra vackraste sida så känns det hoppfullt att jag kan hoppa in i hjulet igen. Det har åtminstone saktat ner för min skull.