Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson

För ett tag sedan läste jag klart Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson med uppläsare Katarina Ewerlöf och den grep verkligen tag i mig. Nåja, kanske inte så som vissa andra böcker har gjort men handlingen i boken är så verklig som det kan bli för en andra världskriget-bok.

På sin 85-årsdag uttalar Miriam orden "jag heter inte Miriam" och sedan är hennes historia igång. Motvilligt börjar hon berätta sin livshistoria om hur hon blev Miriam. Eller kanske hur hon hamnade mittemellan två helt olika liv.

Adlibris skriver så här om boken:

Majgull Axelsson är tillbaka med en ny gripande roman. Jag heter inte Miriam är en stark roman om identitet, utanförskap och mörka hemligheter av en av Sveriges största författare.

Majgull Axelsson tar oss med på en omvälvande resa genom krigets Europa och efterkrigstidens Sverige. Vi får följa en romsk kvinna som antar namnet Miriam och identiteten av en judinna för att överleva i kvinnolägret Ravensbrück där romer stod allra längst ner i rangordningen bland fångarna.

När hon sedan kommer till Sverige med de Vita bussarna behåller hon namnet och gör allt för att dölja sitt förflutna. Hennes hem och familj är skött till perfektion, hennes utseende är alltid välordnat och hon är korrekt, lugn och välformulerad i allt hon gör. Men under den perfekta ytan döljer sig den stora hemligheten.

"Tårarna stiger henne i ögonen, hon får blinka några gånger för att driva undan dem, och orden flyger hastigt genom hennes huvud, de där orden hon inte får säga, de där orden hon inte har sagt en enda gång sedan hon kom till Sverige. Jag heter inte Miriam."

När familjen samlas runt Miriams säng för att fira hennes 85-årsdag tror de att hon blivit dement. Varför påstår hon annars att hon inte heter det alla vet att hon faktiskt heter? Sanningen bakom tatueringen på Miriams arm, om hur hon blev Miriam, börjar så sakta komma fram och det är en helt annan berättelse än familjen väntar sig. Det är en berättelse om självbedrägeri, skam och utanförskap, om Europas smärtsamma historia, om romers situation och Sverige under efterkrigstiden.

Det här är utan tvekan en av Majgull Axelssons starkaste romaner. En läsupplevelse i samma klass som Aprilhäxan.

Jag greps av vilka öden som familjer drabbades av under den här perioden, och som familjer drabbas av nu också. Det som brodern till Miriam råkade ut för händer idag också, men jag tror inte att det är så många som vet om vad som händer med svältande barn. Förutom de svullna magarna som ofta visas i medier för att vi ska känna sympati och samla in pengar.

Boken kan gott läsas i sommar i hängmattan för jag kan nästan lova att du inte vill släppa den när du väl börjat läsa!