Gårdagen spenderades delvis på barnmottagningen där ultraljud och EKG stod på schemat för minstingen. Hade förberett de stora barnen för vad som skulle hända och hur tråkigt det skulle vara när jag skulle behöva koncentrera mig på doktorn och det där. Som tur är ÄR ju faktiskt personalen på sånna mottagningar väldigt förstående så även om det blev en det spring fram och tillbaka till väntrummet där leksakerna fanns ser jag hela besöket som lyckat. Inget bråk, inget härj och båda två lyssnade när de blev uppmanade att vara tysta eller sitta stilla en stund. Självklart blev det både lekparkshäng och glass som belöning. Till mig själv också såklart! För jag va ju också duktig som satt och ammade samtidigt som ultraljudet pågick. "Alla sätt är ju bra" som doktorn sa.
Så det är väl inte så konstigt att vi har en ordentlig baksmälla på det där idag. Jag väljer att se det som stark syskonkärlek eller starka syskonband när de bråkar så leksaker flyger och gråt skvätter för att bara minuten senare sitta och trösta varandra genom att komma på vad den andra tycker om och styra leken ditåt. Att lägga sig i gör saken mycket sämre, för det mesta. Även om det skär i mig att höra mellangrabben ledsen flera gånger samma dag. Men jag kan inte sära på dem. Det går inte, omöjligt!
Går jag emellan och försöker få dem att leka på varsitt håll bönfaller de mig att få leka tillsammans. Försvarar varandra trots att en av favoritleksakerna förlorat en av sina delar, igen, i bråket minuterna tidigare.
Att jag efter sånna här dagar känner mig helt urholkad är nog inte så konstigt heller?
Det som är det tråkigaste i den här sången är det för det mesta sammanfaller med de dagar jag känner att jag har mer energi i början, när jag planerar utflykter och annat som jag efter en vaken timme avfärdar snabbare än smör hinner smälta i dagsljus på Merkurius. Vis av lärdom (eller tillfällighet) hann jag idag i alla fall inte berätta om planerna innan jag i huvudet avfärdade dem.
Dagens plan (som även gällde gårdagen fast av andra anledningar) = Ö V E R L E V A
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar