onsdag 13 juli 2016

För alltid förändrad

Bussen vibrerar när den bromsar in. Mina knän som jag satt upp mot sätet framför trycks fast hårdare av kraften. Det går inte fort men det känns i kroppen ändå.

I vanliga fall tycker jag bra om bussresor. De är på något vis avkopplande. Det händer ganska ofta att jag somnar i sätet. Men den här gången känns det på något sätt annorlunda. Som att jag vet att något kommer att hända.

Bussen har knappt lämnat hållplatsen innan den bromsar in. Det är därför det inte går så fort. Jag har åkt i flera mil men allt som krävdes var några meter för att allt skulle bli annorlunda.

Tänk att allt kan förändras på så kort tid. På några sekunder eller några meter. Några ynka få centimeter.

När bussen lite senare börjar åka igen är mitt liv för alltid förändrat. Någonting fattas, hjärtat känns tungt och jag blir aldrig densamma igen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar