fredag 8 juli 2016

Jag överlevde. Jag kom i mål. Jag är en lokalkändis!

Igår sprang jag mitt första lopp, Oskarshamns stadslopp. Lite nervöst. Lite kissenödigt. Men mest förväntansfullt.

"Ska jag värma upp?"
"Hur mycket ska jag värma upp?"
"Jag härmar min syster så fixar sig resten!"

Ungefär så gick tankarna. Och tänkt och gjort, jag härmade min syster innan loppet och med henne som dragplåster (det heter så va? personen som pushar en i ett lopp?) så tog mig i mål på den sex kilometer långa banan med tiden 39.59. Sååå sjukt stolt! Mest för att jag tog mig i mål men också för att kunde springa mestadels (gick i den sjukt sega och långa uppförsbacken man sprang nästan hela resten av sträckan) och att jag gjorde en bättre tid än vad jag hade väntat mig. #göteborgsvarvet2017 ser ut att kunna genomföras ändå hörni!

Lagom till att vi skulle börja andra varvet på banan gick första i mål, vi gjorde en perfekt tajming också för när vi kom på målrakan började det hojtas, skrikas och klappas händer som bara den. "Shit vad häftigt, för oss!" hann jag tänka innan jag upptäckte att det mest troligt var för vinnaren. Men äsch! Han sprang ju bara i 19 minuter, vad är det för larv?? Jag sprang minsann dubbelt så länge och det är sjukt bra!

När jag väl hade förstått att det inte riktigt var för mig och min syster som publiken applåderade bestämde jag mig för att det ändå var för oss. Klapp på axeln liksom och fortsätt springa - fortsätt springa - fortsätt springa (sjunger på i huvudet som Doris i Hitta Nemo). Positivt med att vi tajmade vinnaren:

- vi fick sjukt mycket applåder och hejjarop
- vi fastnade på bild och är numera lokalkändisar!


Där! I röd tröja är jag! Lokalkändis a la Monsters Inc Mike Wazowski-style!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar