Att leva på landet

Som ung vuxen bodde jag i en stad. En ganska liten stad, men ändå en stad. På tre minuter befann jag mig i centrum. Att äta söndagsfrukost på ett av stadens kondis var standard och att gå på bio ofta likaså.

Sen kom hunden och det kändes inte lika självklart att bo kvar bland all asfalt. Hunden skulle ju få springa fritt utan att fem meter ifrån oss råka springa upp på en hårt trafikerad väg. Även om det bara var en 50-väg.

Nu, med hus på landet och planer på både höns och grisar, känns det så avlägset att bo så där. Ändå kan jag ibland tänka på hur mycket enklare allt skulle bli. Det är ett orättvist tänkande eftersom jag vet att ingen i familjen skulle trivas eller må bra av att bo mitt i ett samhälle eller stad. Att ha grannar är en sak, det har vi många av. Men att ha dem nyfiket hängande utanför trädgårdsgränsen så fort vi råkar bråka eller klippa gräset eller ha gäster? Nej, det skulle vi inte må bra av.

Vi mår bra av att kunna strosa runt i den stora trädgården och på tre minuter befinna oss mitt i skogen med blåbär och kantareller och älgflugor. (avskyr krypen) När vi lämnar staden och åker hem efter en shoppingtur är det som att andas ut för första gången efter ett långt uppehåll.

Jag minns så väl att jag efter första veckan när vi hade flyttat ut på landet kom på mig själv med att vara utvilad på ett sätt som jag inte känt på länge. Det var en sådan lättnad att inte ha det ständiga bruset från trafiken eller förbipasserande. Hade jag vetat om vilken skillnad jag skulle känna hade jag försökt få oss till att flytta tidigare.

Att bo som vi gör har såklart sina nackdelar. Vad vi än ska hitta på är vi beroende av bilen. Det går knappt någon linjetrafik och att ta taxi vore lika med att ruinera sig. Det är heller inte längre några som hälsar på för de "hade vägarna förbi" och barnen kan inte "gå över till en kompis lite snabbt". Men fördelarna, för oss, väger upp allt det där.

Ja, vi får köra barnen på aktiviteter och till kompisar.
Ja, det kommer att bli mer av den sorten ju äldre de blir.
Ja, det kommer att bli ett himla åkande.

Men när vi är hemma så är vi hemma. Hemma med stort H. Hemma som i vårt smultronställe.