Hönsmamman slår till igen!

När en annars väldigt, väldigt glad bebis kinkar ihop flera gånger om dygnet blir man lite nojjig.

Ont någonstans? Tänder som spökar och är obehagligt? Feber på ingång? Magkrångel?

Ja, asså... Ni hör ju! Jag blir supernojjig och börjar alltid leta efter "felet". Oftast är det nått så enkelt som att han är trött o inte vet var han ska ta vägen. Övertrött ungefär.

Men nu. Nu är det faktiskt något o jag fattar inte vad. Fast. Om det är samna skitförkyling som jag har är han bara allmänt eländig. Sånt där som inte alvedon rår på. Fan.

Vad gör ni när era små vällingtomtar grinar ihop helt utan synlig anledning?