Idag skulle jag kunna kräkas på bilar!

För andra gången på två veckor har jag nu lämnat in min bil på lagning. Inför första gången sa jag till verkstan att de skulle fixa allt så att bilhelveteten gick igenom besiktningen, och det gjorde den ju inte.

Idag lämnade jag in bilen för att de skulle fixa det där som de inte upptäckte förra gången. De skulle faktiskt besikta bilen åt mig också som ett litet plåster på såren. Och då, mitt i all såjävlasköntattdetsnartäröver-känslan, säger min kära make att en viss del på dragkroken också är sönder. Och utan den delen kommer inte bilen att gå igenom besiktningen. Så nu kan bilverkstan inte besikta bilen åt mig.

När de där karlarna jag hade hemma för tillfället
försökte få loss dragkroken gick en sprint sönder.

Och jag måste kanske lämna in bilen en TREDJE gång. Om inte han-denna-där kan lagar skiten hemma.

Nu är jag så trött på bilar att jag skulle kunna kräkas på dom! ARRGGHH! Fy fasen vilken orut med bilar vi har hela tiden. När vi köpte aset (nejdå, jag gillar faktiskt min bil egentligen) så frågade vi om dragkroken var fastmonterad. För vi hade haft en avtagbar innan och det är bara bök med dom. Det är inte till någon nytta alls att en dragkrok är avtagbar!

Hur som helst, försäljaren sa att den var fastmonterad. Fastmonterad my ass! Okej okej, vi hade kunnat kolla upp det lätt, men när han faktiskt SA att den var fast så trodde vi på honom. Och de ljög ju om ACn också, så särskilt förvånad borde jag inte bli.

Jag är nog jävligt godtrogen mot folk. Heter det föresten godtrogen? Jag tror på folk när de säger något, så kan vi säga.

Ikväll ska jag käka TVÅ kexchoklader som tröst. Och glass. Så det så...