Känsliga läsare varnas!

Jag tänkte ta upp en grej, som kan vara lite känslig för vissa. Inte så att det är hemskt och otäckt, eller nja. Otäckt kan det kanske vara innan eller beroende på vilken syn man har. Men det är inte otäckt som i skräckfilmsotäckt i alla fall. Hur som helst, du som känner att du inte vill/orkar/kan läsa om kroppen kan sluta läsa nu.

Hur många har blivit faschinerade av bröst? Det har jag, det ÄR jag är mer rätt. Nu snackar vi inte sånna där uppblåsta till max så huden nästan spricker-bröst utan vanliga bröst. Stora, små, olikformade och allt där emellan.

För tänk, både män och kvinnor har dem. (rätta mig om jag har fel här) Både män och kvinnor har körtlar som kan producera mjölk. Att männen inte producerar någon mjölk beror till stor det på grund av hormonbristen. Prolaktin och Oxytocin har jag för mig att några av hormonerna heter, men om det är de som är med från starten vet jag inte.

Med brösten kan en människa föda en annan människa under första levnadsåret, säkert också längre eftersom bröstmjölken ändras efter barnets behov.

Under tiden som en kvinna är gravid växer brösten, olika hur mycket från en graviditet till en annan (jodå, egen erfarenhet) och det är inte alls ovanligt att mjölk sipprar/sprutar/rinner under graviditeten (också egen erfarenhet samt gluttat på andra). Under tiden som barnet ammas växer brösten, olika (jag veeet! skittråkigt att det inte går att säga hur mycket, men mängden mjölk i bröstet baseras inte på hur stora de är) från person till person och från amningsperiod till amningsperiod.

Efter amingsperioden är slut och innehållet (mjölken) försvinner känns det naturligtvis som att någon har stuckit hål på två ballonger som envist försöker hänga med i de övriga kroppsrörelserna.

Det är nu det börjar bli lite känsligt för vissa.

Jag chockade min MVC-tant genom att förklara för henne att mjölken aldrig sinade på mig mellan mina båda graviditeter, enligt henne var det inte så där fruktansvärt vanligt men jag hävdar bestämt att jag hört många mammor som upplevt samma sak som mig. Eftersom jag hela tiden (2,5 år eller så) gick runt med lite, ynkepyttelite mjölk i brösten så såg de ändå ut nästan som innan. Ja, förutom det extra skinnet och de nya tigerränderna runtom brösten. Och jag började faktiskt tro att det finns en chans att brösten återgår till det "normala" efter ett tag, precis som bredden på höfterna och lårens omfång.

Men precis som med bredden på höfterna och lårens omfång så är det "normala" ändrat. Jag har fortfarande kvar min figur i det stora hela, men på några utvalda (inte av mig) ställen så är det så pass förändrat att jag måste införskaffa en ny garderob (kläder, inte stommen). Och jag anade väl att det skulle bli en liknande förändring efter nummer tvås framfart. Jag fick bara delvis rätt.

Och eftersom det handlar om bröst just nu så håller jag mig också till det ämnet.

I min lilla värld trodde jag att brösten stabiliserats som två extra mycket skinn över extra lite innehåll-stadiet och jag var nöjd med det. Jag har tidigare haft stora bekymmer, komplex till och med, över min bröststorlek men efter att ha kommit till den insikten att jag är Angelica, jag är bra, jag är kvinna - oavsett siffor eller bokstäver på bh-lappen så har jag (inte helt och hållet, där är jag inte än) inte brytt mig om hur de sett ut. Ser ut. Och det är nog bra, för jag hade säkerligen varit ganska nedstämd nu annars.

För att från att ha varit två extra mycket skinn över extra lite innehåll så har de blivit extra mycket skinn över extra lite innehåll med hål i.

Me and my numera flat chest! Wohoo!

Det är helt otroligt måste jag erkänna, och väldigt faschinerande. För mig själv. Och det var det jag ville ha sagt, att jag är faschinerad över att brösten lyckats krympa i innehåll ännu mer.