Hampus feber är svajig, feber på förmiddagen och feberfri på eftermiddagen. Ska det är vara ett långvarigt mönster så strejkar jag. För det betyder att han är för trött för att orka en hel dag på dagis, men han blir urless på att bara vara hemma också. Sånt där hopplöst mellanläge. Suck!
Igår vid den här tiden hade vi hunnit med att testa månsand och en slemmig deg. Stooora höjdare som jag definitivt tänker ta fram på sånna där panikdagar. Men idag började det bättre, dels för att lillskrutten sov natten igenom istället för att ligga i vår säng och antingen sparka eller klappa (riva) oss för att vara extra nära. Så.. ingen sand idag alltså.
Vågar jag hoppas att det blir helt feberfritt imorgon?
Jag har dessutom upptäckt en grej, du vet ibland när stressnivån är hög och du känner det som att du inte hinner träffa barnen något och att det är asdåligt. Och. Så. Vidare.
Just det, den känslan. Den går att råda bot på med några dagars vabbande med halvsjuka/friska ungar. Det gör det liksom klart i huvudet på en för ett tag framöver varför du inte valde att bli hemmaförälder. Smidigt. Väldigt smidigt.
Nu, dags för en kanna kaffe till för att orka resten av dagen - ikväll blir det nog en lika tidig läggtid som igår (alla gick och lade sig innan kl 19) om det här tempot ska hålla i sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar