"Pinnelmannen ajaj?"

Igår kom katten hem efter några dygn borta igen. Alltså, om han fortsätter att ge sig ut på sånna äventyr är jag rädd för att han inte kommer att kunna stanna hos oss särskilt länge. En dag kommer han komma hem med skador som är så stora att vi kan göra något för att hjälpa honom. Det gör mig väldigt ledsen att tänka på.

Småtuffsig, haltandes och med otroligt god aptit (vilket vi ju inte märkte direkt men ändå) stod han utanför dörren och ropade på oss i går eftermiddag. Och du må tro att jag var snabbt upp ur soffan när jag hörde honom, även om jag var livrädd för att se en helt söndertrasad katt och nästan inte ville öppna dörren på grund av det. Hemskt, eller hur?

Barnen blev såklart oroliga och hunden visste inte vart han skulle ta vägen. Ligga på katten, ligga bredvid katten, ligga på husse som undersöker katten och så vidare. Stackaren. Han har nog legat väldigt nära katten under natten kan jag tro.

Men men, inget brutet men som sagt rejält mörbultad är han. Äta och sova är väl vad han tänker göra de närmaste dagarna antar jag. Och han är hemma, det är det viktigaste!