Det kan tyckas att det i så fall borde sluta i nått otrevligt, men jag kan inte direkt säga om det gör det eller inte. De privata tillfällen som har uppstått är få och med väldigt blandat "resultat". På jobbet är det för det mesta en fördel att gå på hårt när jag inte får vara med i processen.
Det är i alla fall så det sägs efteråt, att de (typ chefen) tycker att det är bra med någon som vågar säga ifrån/visar sin åsikt/tar parti/yttrar sig och så vidare. Jag får ju hoppas att det stämmer.
Men privat. Nej då är det en helt annan sak. Jag är faktiskt väldigt blyg. Många av de som känner mig skulle kanske inte hålla med. Men jag är otroligt blyg och vågar inte släppa loss mig själv fören jag är bekväm med de runt omkring mig, det gör nog att jag även uppfattas som ganska stel. Men då, när jag är bekväm kan jag var helt tokig och orädd. Det är alltså innan dess är jag helt tvärtom. Kanske är det den här egenskapen som gör att jag har så svårt när saker hänger i luften? Att jag inte känner mig säker och då går in i nått slags hyperventilerande. Går på för hårt, blir klängig, tvingar fram svar..
Kanske. Sånna där situationer är väldigt svåra för mig att hantera på ett bra sätt hur det än är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar