fredag 24 juni 2011

Se då för fan till att ändra dina egna inställningar och kommentarer! Barn gör inte som man säger, de gör som man gör.

Men vad trött jag blir på det där tjatet! Blir han inte fjollig om du klär honom så där? Vaddå, fjollig!?

Fjolla (femininum av fjolle, ursprungligen av fornsvenskan fol) betyder tok/toka, dåre, fjant eller enligt NE "flicka eller kvinna som saknar stadga i karaktär och intellekt".

Om jag väljer att klä min son i en mjukare klädstil (översatt till dummiespråk; flickfärger) eller att han gillar armband så betyder det för fan inte att han kommer att bli fjollig. Den som har träffat min son kan definitivt inte kunna påstå att han saknar karaktär eller intellekt.

Så skärp er! Det finns INGET som heter pojk- eller flickfärger - bara färger! Och för er som hävdar att smycken endast är för tjejer, ni som tycker att en kvinna ska vara kvinna och man ska vara man; har ni någonsin kollat in machokillarna inom musikbranchen? Är det fjollor hela bunten eller?? Och tycker ni det är en självklarhet att om ni gifter er ska mannen inte ha en ring, för det är ju ett smycke.

Jag säger - upp till kamp alla föräldrar, vill du förhindra att ditt barn blir mobbat för att barnet ser/är/beter sig mer annorlunda än vad som anses normalt? Se då för fan till att ändra dina egna inställningar och kommentarer! Barn gör inte som man säger, de gör som man gör. Och lär både dig själv och barnet att det är okej att vara precis som det är. Oavsett om du eller barnet gillar en "onormal" färg.

Glad midsommar!!

torsdag 23 juni 2011

Oskuld och Erfarenhet av Tracy Chevalier

Är nu klar med Oskuld och Erfarenhet av Tracy Chevalier. Och vad kan man säga om den? Tracy är sin stil trogen med det gamla. Och boken känns nästan levande ibland. Däremot tyckte jag inte så mycket om uppläsaren (Marie Richardsson), det var svårt att höra henne och ibland förstod man inte förens långt efteråt vem det var som pratade i boken.

Och slutet sen då, jag trodde det var fel på skivan för att den slutade så tvärt. Det kändes som att den slutade mitt i en mening. Förstörde en hel del för mig. Tråkigt.


Lite rolig kuriosa är att hon har med en verklig person i boken - William Blake, en konstnär, poet och publicist.


"Fantasin är inte ett tillstånd: den är människans själva existens."

onsdag 22 juni 2011

En sån fis vill jag också lägga, helt klart - vilken lättnad.

Sonen: Mamma! OJ!!! (pekar på rumpan)
Mamman: Fes du?
Sonen: Jaaa...
Mamman: Var det skönt?
Sonen: Mmm, Eii.
Mamman: Erik? Fes Erik?
Sonen: Nä.
Mamman: Tycker Erik det är skönt att fisa?

Sonen tittar konstigt på mig.

Mamman: Var det så skönt att Erik kände den?
Sonen skiner upp: JA!! (och rusar ut ur rummet)

måndag 20 juni 2011

Nu är det sommar, nu är det sol...

... nu är det KOSKIT i hagen!!

Problemet är bara att det luktar som att jag har hagen inne i huset också. Urk, eller mmm, eller kräks, eller allt på en gång??

tisdag 14 juni 2011

Någon som vet, för min tröga lilla hjärna får inte fram något vettigt svar...?

Varför är det så svårt att ta sig i kragen och vika den där förbannande tvätthögen men inte så svårt att bänka sig framför TVn, datorn eller nått annan dumskärm är bara ... öhm, dega?

Eller så här, varför går det mycket lättare att göra tråkiga saker när man är fler i huset än när man är själv?? Va?

Någon som vet, för min tröga lilla hjärna får inte fram något vettigt svar...?

måndag 13 juni 2011

Liten blir stor - för fort?

Nu tror jag att min lilla, fina trollunge verkligen håller på att bli stor. Och jag hänger inte med!!!

När vi var på IKEA härom helgen, fråga mig inte när - jag minns ju knappt vad jag åt igår! I alla fall, när vi var där så köpte vi en stödbräda, till sängar. Barnsängar för att vara exakt. En sån där som ska hindra de små liven att trilla ut.

Idag kom den på plats. Wow liksom - i våran värld. Det tog inte fem månader!

Och med en gång så var min lilla son stor. Hur det gick till vid middagsvilan vet jag inte, men det syntes att han hade sovit i sin stora säng. Och nu vid läggdags vägrade han spjälsängen. Blankt (och högljutt) nej. Han skulle sova i sin stora säng.

Jag trodde faktiskt att jag skulle behöva gå upp efter två minuter och lägga om honom i spjälsängen, men inte ett ljud. Han måste ha somnat, för jag hör inte ens att han leker på övervåningen.

Hur ska man hänga med? Från ena dagen till den andra... Från att vara liten till att vara stor.
Jaja, nu tror jag ju inte att han kommer sova klockrent i den stora sängen. Eller rättare sagt, jag förväntar mig inte att han ska sova i den från och med nu - inga undantag. Han får sova i den när han vill, om han vill.

Vara liten när han vill, och stor när han vill det.

Men jag då??

söndag 12 juni 2011

Ett myggbett och det ser ut som att jag åkt på stryk och fått en heffabula.

Tänkte göra mig lite mer allmänbildad än för fem minuter sen och läsa DN.se medan skrutten vaknar till lite långsamt. Och vad får jag se??


Fan. Toppen, och jag som verkligen älskar myggor... Ett myggbett och det ser ut som att jag åkt på stryk och fått en heffabula. Typiskt.

Fast å andra sidan stod det ju faktiskt och i artikeln att man var tvungen att välja på getingar eller myggor. Och rädd som jag är för getingar väljer jag nog ändå myggor. Hur otäcka myggbetten än ser ut. Getingstick gör faktiskt ondare och inte vill jag gå runt o vara rädd 24/7 heller!

Pest eller kolera - jajamen, där satte Lars-Åke Janzon huvudet på spiken!

Fördelar vs nackdelar med pendling

Vet ni vad, det finns faktiskt både fördelar och nackdelar med att pendla långt varje dag.

En av fördelarna är att man hinner läsa de där böckerna man aldrig hinner annars, eller de som man inte orkar helt enkelt. (fasen, jag vet inte hur många gånger jag försökt läst Sagan om ringen-triologin och gett upp för att jag tröttnat på all utsvävning i texten)

Men helt klart väger nackdelarna över - bensinräkningen blir skyhög, bildelar slits i rekordfart (Nån som vill köpa reservdelar till min bil? Jag bjuder på fika!) och tiden som dras bort från familjen så klart.

En sån här tack... Du får välja fika själv - jag fixar allt!
Bara du fixar delen och jobbet.
Tjohoo, vet ni?? Både veckan som varit och veckan som kommer behöver jag bara pendla 60 mil till jobbet! Kul va? Annars är det 100 mil i veckan. Cirkusgurkus en hel arbetsdag i bilen varje vecka med bara pendling.

Öh.. Sa jag att en av fördelarna var att man hann läsa många böcker....

Read this, I dare you!

>> En grundkurs i genusmedvetenhet; Könsroller <<

lördag 11 juni 2011

tisdag 7 juni 2011

Svindlande höjder av Emily Brontë

Den här boken var jättesvår att definera. Antingen tycker jag att det är en kärlekshistoria som går genom tiderna eller så tycker jag att det är ett svartsjukehistoria a la triangelsåpa som går genom tiderna.

Bilden är lånad från adlibris.se
Undertiden som jag läste (lyssnade på) boken kunde jag inte låta bli att tycka att det var en väldigt deprimerande bok, av flera olika anledningar. Den taskiga tajmingen av huvudkaraktärerna, dåtidens underliga sätt att få fram den sanna meningen med vad man säger, klassamhället. Listan kan göras lång - tro mig.

Men samtidigt, nu när jag är klar med boken, kan jag inte låta bli att tycka att kärleken som beskrivs mellan de två huvudkaraktärerna är enastående. Trots allt det andra.

En gång för flera år sedan snubblade jag in på en rätt så nygjord tappning av boken, som film alltså. Jag tror att jag såg 20 minuter - sen gav jag upp. Jäklar vad jag ångrar mig nu. Då trodde jag att det var en helknäppfilm jag börjat titta på, med tanke på början. Du som läst boken eller sett filmen fattar nog vad jag menar.

Så jag kan helt enkelt inte säga något om boken. Läs den om du vill läsa en klassiker, ha tålamod den blir bättre ju längre in i boken man kommer och du kommer säkerligen inte att ångra dig när du är klar.

Svindlande höjder av Emily Brontë (adlibris.se)

Text hämtad från adlibris.se:

Hittebarnet Heathcliff kommer till den ödsliga gården Wuthering Heights, där han omhändertas av den godhjärtade Mr Earnshaw. Heathcliff uppfostras med gårdens barn Catherine och Hindley. De växer upp på de storslagna hedarna i Yorkshire där naturen är lika obändig som vild. Lika vild som den passion som drabbar Catherine och Heathcliff.När fadern dör tyranniseras Heathcliff av Hindley, som tvingar honom att slita som dräng på gården. Driven av ett besinningslöst hat lämnar Heathcliff Wuthering Heights, men svär att en gång hämnas och återkomma som gårdens ägare. Hämndlystnaden gör att han förgör det som kommer i hans väg... Men kärleken som Catherine och Heathcliff hyser till varandra är lika förtärande som eld och vind - det är en kärlek som går utöver det mänskliga...

Svindlande höjder är en av världens största kärleksromaner - något av det bästa som skrivits i den engelska litteraturen!

Heden, kärleken och döden är tre storslagna teman som i Emily Brontës klassiska roman smälter samman till en enhet. Emily Brontë framlevde sitt korta liv i så gott som fullständig avskildhet från världen, men dessa tre kände hon: heden - vild, vindpinad och fantasieggande - låg inte långt från hemmet, prästgården i Haworth, kärleken hade hon god tid att drömma om, och döden var hennes granne; prästgården omgavs på tre sidor av kyrkogårdens gravvårdar.Man kan tycka att hennes utsikt mot världen var trångt begränsad, men säkert är att denna gåtfulla författarinna med sin intuitiva författarbegåvning skapade en av världslitteraturens odödliga romantiska berättelser i Svindlande höjder.

tisdag 24 maj 2011

Definerar vem man lyssnar på, vem man är?

Ett tungt beslut är fattat, ett till kanske ni tänker. "Hon skrev ju nyss att hon inte skulle blogga på ett tag..." Men nej, det är inte samma slags beslut. Inte ens i närheten, fast det hade mycket att göra med att jag tagit en paus i bloggandet.

Ibland måste man bara lyssna på sin röst, göra den hörd. Vi har alla en sådan röst som kan, om vi behöver den, guida oss i livet. Det tror iaf jag på. Sen är det inte säkert att rösten får göra sig hörd. Ni vet, det där talesättet om att man antingen kan lyssna på hjärnan eller hjärtat. Det är det jag talar om.

En del människor, som jag beundrar stort, har verkligen lärt sig att lyssna på sig själva och tar vara på livet. En del människor jäktar sig fram till nästa stolpe i livet, och jag har nog varit någonstans mittemellan. Närmare jäktet än att lyssna på mig själv. Men jag vill gärna tro att själva vetskapen om var jag befinner mig därimellan kan göra att jag sakta kan växa till den person jag verkligen vill vara. En som lyssnar på sig själv. Som tror på sig. Det är ett av mina största mål.

Mitt beslut var inte lätt och jag har mått riktigt dåligt inombords ett tag. Men nu känner jag mig nästan fri, lättad och som att en sten lyfts från mina axlar. För inte så länge sedan gjorde jag klart för mig att detta beslut skulle kunna bli nödvändigt att fatta, inte åt vilket håll jag skulle vända mig utan att det kanske skulle bli tankeställare för mig.

Ni undrar säkert vad det är och egentligen är det inte en stor grej. Inte just den biten. Det handlar om jobb och framtiden, som vanligt antar jag. Beslutet däremot var för mig en stor grej.

För första gången tackar jag ja till ovissheten, men jag har min familj. Och det är allt som betyder något för mig. Det vet jag nu (klyschigt? Oja!), jag vet vad som betyder något för mig. Hur tjurig jag än kan vara en dag eller gärna jag ibland bara vill komma bort ett tag, så vill jag inte missa mer tid vad som är absolut nödvändigt med min familj. Hela min familj.

onsdag 11 maj 2011

Jaha, dags att erkänna.

Jag måste erkänna en grej som ligger mig ganska tungt om hjärtat. Fast jag tror faktiskt att ni redan märkt det.

Jag måste ta en paus från bloggen, det händer så otroligt mycket i mitt liv just nu att jag faktiskt inte orkar skriva. Både fysiskt och pykiskt.

Nej nej! Jag är inte sjuk eller nått sånt. Det är bara att de här väldigt långa dagarna och de fullspäckade helgerna gör att jag inte får den tid jag behöver för att printa ner mina tankar. Som igår, då var jag inte hemma förens vid läggdags på kvällen. Och jag hade då fått se min son en halvtimme den dagen.
Enda gången jag kanske kan skriva är nu på morgonen, för detta skriver jag halv 6 på morgonen. Men, ärligt. Jag måste ju äta frukost också!

Jag kommer väl inte kunna hålla mig borta särskillt länge ändå, eller så dimper det ner en å annat inlägg. Men inte som förut. Och det har ni ju säkert redan märkt, det är bara först nu jag känner mig mogen för att erkänna det.

Så jag tackar för mig ett tag, tar några djupa andetag och satsar på en ny omgång inom förhoppningsvis en snar framtid. Tack!

lördag 7 maj 2011

Bröllopsklockorna klämtar

I dag är det dags för min allra finaste S att gifta sig. Det kommer bli en magiskt dag idag.

Magisk och fylld med glädjetårar!

torsdag 5 maj 2011

"Ammande mor vägrades vin – moralpanik?"

En kvinna sitter med sin väninna på en bar och tar ett glas vin. Efter en stund bestämmer de sig för att ta ett glas till, men denna gång säger bartendern "nej". Varför? Han har sett att kvinnan ammat sitt barn någon gång under tiden. 

Detta är händelsen. Vad skulle du gjort? Skulle du serverat kvinnan ett glas till? Eller skulle du sagt nej?



Bilden är lånad från dn.se
Jag skulle, efter en hel del tänkande, sagt nej. Eller skulle jag? Jag skulle nog frågat om det var så klokt innan jag sa nej. Ja, så skulle jag gjort. Ifrågasatt.

Jag minns när jag första gången efter att jag slutade amma sonen tog mig en cider. Jag drack en fjärdedel, sen var jag packad. Ärligt, det var så illa! Kroppen var så utrensad att även så lite alkohol fick mig rund under fötterna.

Men det är inte enbart alkoholen som går ut i bröstmjölken jag tänker på. Egentligen är det allra minst den, eftersom mängden inte blir så stor. Utan det är hur personen påverkas. Tänk dig, jag tog en fjärdedels cider (vanlig burk) och jag kände mig packad. Hur påverkad kanske kvinnan inte skulle blivit av ett extra glas vin?

För att inte tala om hur annorlunda hon skulle luktat för bebisen. Till skillnad från oss vuxna är de otroligt känsliga för sådant.
Studier visar däremot med säkerhet att risken för plötslig spädbarnsdöd ökar när den ena eller båda föräldrarna är påverkade av alkohol... (http://se.babycenter.com/baby/sleep/reducecotdeathexpert/)
Nej, jag vill inte vara någon moralkärring och klanka ner på alla som tar sig ett glas vin eller en cider/öl. Men varför ta mer?

Jag skulle kunna säga så mycket mer i ämnet, men jag stannar här och hoppas på att ni kommer in med kommentarer istället. För detta är ett ämne värt att diskutera, bättre i det öppna än att det blir tabu!

onsdag 4 maj 2011

Tror ni att man...

... är omtyckt på uppdraget när man får kommentaren "om du ändå bodde närmare"?

tisdag 3 maj 2011

Ett husmorstips till dig från mig; Gevaliabesök och ostädat? Nemas problemas!

Oväntande gäster och inte hunnit städa ordentligt? Skit i det, dämpa belysningen och tänd några ljus i stället. Och ett doftljus inne på toan gör underverk.

Smutsen syns inte och det blir helmysig stämning.

söndag 1 maj 2011

Ett husmorstips till dig från mig; Att undvika tvätthögar stora som Everest är inte fel.

Vänta inte med att vika tvätten till senare bara för att det är vacker väder just då. Det kommer tillbaka och biter dig i arslet och du får spendera en hel förmiddag med att vika 50 ton tvätt för att komma åt sonens strumpor längst ner i högen. När det desutom är fint väder och du vill vara ute.

//Femtielva par strumpor kvar att para ihop och sjutiotvå handukar kvar att vika. Suck.