Seriöst? Come on!!

Alltså sånt här kan få mig att se lite åt det röda hållet. Fast bara lite typ rosa, för jag vet ju faktiskt skillnaden mellan mig och dessa personer. Eventuellt chockrosa eller mesrött.

Bild: Aftonbladet

För fem veckor sedan klämde hon ut en unge. Eller.. Klämde? Det vet jag ju faktiskt inte. Men hon hade iaf en bebismage för fem veckor sedan. Och så sitter jag här, som hade en bebismage för tre månader sedan och fortfarande ser ut som att jag skulle kunna vara i femte månaden.

FEM VECKOR!!

Okej, okej, jag vet ju som sagt skillnaden. Känndisarna har råd med både personliga tränare och kockar så de inte behöver tänka på något. Ja, de har till o med råd med seriösa barnvakter. Inte för att jag vet om det är så många som använder sig av nannys nuförtiden men råd har de.

Men jag tycker ändå att det är lite orättvisst. Inte för att jag vill ha en bättre figur än innan jag blev gravid första gången. Jisses! Jag är stolt över min kropp och min dubbla tigermage. Men jag skulle väldigt gärna vilja kunna komma i mina vanliga kläder. Skapligt.

Just nu är det bara ett par byxor som jag kan klämma i mig i, vanliga byxor alltså, och de har gått sönder. Typiskt. Sen är det mina mammabyxor, leggings o sånna byxor jag använder. Väldigt intressant fakta.

Mjo, lite orättvisst är det.

Inte bara Alla hjärtans dag

Idag är det också Alla hjärtebarns dag!

Tänk på alla oss som faktiskt inte skulle varit här om det inte funnit personer som vigt sina liv åt forskning, personer som gett pengar till forskningen och alla andra delaktiga personer.

Foto: Fotoakuten

Jag säger TACK! För att jag finns här idag.

Stöd forskningen
90 91 92-7 (Hjärt- och lungfonden)

Jaha...

... då var man nerbajsad också. Men kvällen lär ju bli betydligt lugnare för lillpojkens del nu när skiten är ute.

Ursäkta ordvitsen.

Produktiv eftermiddag med hushållsgrejer.

Tänkte i morse att jag åtminstone skulle hinna tvätta golven. Jodå det hann jag med också. För förutom det har jag (mest under eftermiddagen) gjort det här...

... Bakat kanelbullar
... Kokat lingonsylt
... Lagat mat
... Tvättat, hängt och vikt tvätt

Mest stolt är jag över lingonsylten. Och gubben är nog mest lättad över att den nu är gjord. Som jag har tjatat om att göra den där förbannade sylten. Haha!

Snart blir det kokt dillsej med potatis o morötter. Och tilm efterrätt tar vi några nybakta kanelbullar.

Avis? Härligt! Jag är fasen bäst i köket, det är ett som är säkert!

Bärsjalen är guld värd när man vill ha båda händerna fria.

Och ja, jag är lika trött som jag ser ut.

Biopremiär

Igår var stora sonen o jag på hans allra första bio. Fia och djuren. Tre små berättelser, lagom långa och fängslande så att en två-, snart treåring kunde sitta stilla o titta på den STORA TVn.

Det bästa på själva bion var, enligt honom, att få välja sin dricka själv o äta popcorn. Men det bästa med hela grejen var att vi efteråt gick hem till hans moster.

OJ, vad han pratade om det sen. På kvällen hade alla vi andra i familjen skavsår i öronen.

Visste du...

... att Inger Nilsson som spelar Pippi Långstrump inte får betalt för att filmerna sänds gång på gång. Royalty.

Nej, på den tidem fick barnskådespelare endast en engångsbetalning vid producerandet av filmen.

Snacka om besvikelsen nu i efterhand. Hon och de andra hafe inte behövt lyfta ett finger mer i sina dagar om de bara haft bättre villkor.

...någon sån där uberpedagogisk människa lär jag aldrig bli

Och så var det det där dåliga samvetet. Det smyger sig på lite titt som tätt av olika anledningar. Oftast är det för att vi haft en TVtittar dag eller för att jag varit tröttgrinig.

Jag önskar ibland att jag var en sån där förälder som älskade att leka i flera timmar, som inte blev irriterad för att sonen för hundrasjuttionde gången välte det torn man byggt med lego eller som orkar läsa samma saga (pekbok) många, mååånga gånger i sträck. Men det är jag inte.

Jag leker med sonen, jag bygger upp det där förbannade tornet och jag läser sagor för honom. Men någon sån där uberpedagogisk människa lär jag aldrig bli.

Och därför smyger det dåliga samvetet fram då o då.

Plötsligt händer det...

.... sonen börjar prata. Det bara sprutar ut nya ord varje dag.

Igår - hoppa (lät som en blandning mellan boppa o hoppa)
Idag - blå

Jisses vad spännande det här är! Och man riktigt ser på honom hur stolt han är och hur mycket lättare han tycker det är.

Att kunna göra sig förstådd. Nu ska han bara lära sig mandarin kinesiska så blir han förstådd av mest människor i världen.

Dagens natt

Typ.

Igår var jag ju så seg så det går inte att beskriva. Såklart blev jag överlycklig när stora sonen kommer hem från dagis o är lite sömndrucken, han ville titta på Pippi. Självklart liksom!

Och lilla sonen fick jag att sova. Så jag kunde slappa lite för mig själv. Välbehövligt som bara den.

Men. Med min vanliga tankeförmåga tänkte jag ju inte riktigt till på hur länge lilla sonen sov. Så han var ju inte ett dugg trött vid läggdags. Och nu börjar han bli så stor (hahaha, han är ju bara tre månader liksom) att det inte går lika lätt att matdäcka honom eller gossöva honom längre. Inte så långa stunder iallafall. Vill han inte sova, då sover han bannemig inte.

Och så blev det ju igår. Efter en liten tupplur (och på den stunden hann jag försäkra mig om att han sov, göra mig iordning för natten och kånka upp insatsen till övervåningen) var han klarvaken och väldigt lekig. Jahopp. Det var bara att gå ner, leka lite med honom. Kolla av några gånger OM han verkligen inte ville sova. Vilda protester - så nej.

Men efter en halvtimmes lek, eller nått, och nästan en timmes gungandes i vagnen somnade han. Lagom till att gubben skulle komma hem från jobber o ta över.

Jag fick några timmar själv iallafall. Sömn alltså. Och wow vilken skillnad! Livet känns ju betydligt lättare när man fått lite sammanhängande sömn. Du anar inte!

Så nu känns det lite bättre.

Efter två koppar kaffe, två mackor och en kaka. Jo, plus att skrutten sover.

Och två avsnitt Unga mödrar en brasa och nu lite te.

Och hur var din natt?

Kl 22:30 Läggdags för mig o skrutten. Han sover i insatsen till vagnen så den följer med till sovrummet. Insatsen alltså, inte vagnen.
Kl 00:30 Skrutten vaknar för första målet nattmat. Fatta glädjen över att ha kunnat sova själv i sin säng, om man lyckats somna direkt det vill säga.
Kl 01:40 ÄNTLIGEN somnar har om. Ett blöjbyte senare. Och i insatsen desutom. Wohoo!
Kl 02:40 Skrutten vaknar o vägrar somma om i insatsen. Han vägrar också somna om med bröstmutan. Fan.
Kl 05:00 Stora sonen vaknar och jag pyttsar över även den lilla på gubben. Han hade då ännu inte somnat om ordentligt.
Jo, jag skulle gärna sova bort hela dagen.

Mitt troll är ute ur skogen...

... är ditt?

Sömnmatchen goes on

Den lilla, lilla människan i vårat hus har bestämt sig för att ändra sina sovvanor. Och inte vilka vanor som helst i själva sovandet. Nej då. Vanorna om hur och var han ska sova.

Han har bara glömt att berätta för mig hur det står till med den saken nu. Sova nära? Egen säng? Endast i vagnen?

Jag tror han har ondskefullt roligt åt mina försök att luska ut det. Det ser iaf ut som att han ler där han ligger vid bröstet. Helt säker så här i mobilskenet kan jag ju inte vara såklart.

Men nog fasen ler han.

Snark!

Fast idag ser den mer ut som en blandning av den där killen o en tecknad höna.

Kommer ni ihåg killen från "Skönheten och Odjuret" som bråkar med ett klädskåp och kommer ut som en blandning av Madonna och Marge i Simpsons?

Vi har en sån lampa på vintern. Som påminner om den där killen alltså.

Idag är jag en trist typ.

Det har varit en sån där tråkig dag idag. Snön vräker ner, det är kallt och mitt humör har rymt.

Jo, det är fint med snö. Men inte nu. Kunde det inte behaga att komma när jag hade julfint här hemma behöver det inte komma alls. Just idag struntar jag blankt i om det är kul för barnen att det äntligen kommit "lite" snö. Desutom är det för kallt för lilla skrutten att vara ute längre stunder. Bara på den korta biten mellan bilen och ytterdörren hade han svårt att andas när det var dagishämtning och lämning. Inga promenader med barnvagnen alltså. Och jag som faktiskt hade tagit mig i kragen.

Fasen, man kan ju tro att det är PMS eller nått när inte ens fredagskänslan kickar in. Godis för helvete! Idag är det ju godisdags - men icke.

Med en bebis som håller en vaken eller rättare sagt väcker en var o varannan timme om nätterna är det lätt att inte känna den minsta glädje över sovmorgonen man fick. Den var ju inte precis i sovande tillstånd.

Några hela timmars ordentlig sömn skulle verkligen inte skada just nu. Eller en liten stund för mig själv, helt själv. Utan vare sig hund eller barn som pockar på uppmärksamheten. Uhh, det skulle vara skönt.

Fast jag tar nog hellre sömnen faktiskt.

Skolans lammkött...

...kan man hitta på Facebook tydligen. I alla fall om man går på Katedralskolan. Och trots försök till att få ungdomarna att förstå hur kränkande det är dyker nya "lammkött" upp på sidan.

Jag kan ju bara prata för mig själv, som kvinna och som tidigare mobbad-för-sitt-utseende, och jag tycker det är vidrigt!

Okej, jag erkänner att om jag under min högstadietid hade hamnat på en lista över lammkött hade jag varit stolt som en tupp. Fan, någon gillar mig! Jag älskar den personen. Ungefär. Idag känner jag mig bättre och behöver inte samma bekräftelse som jag gjorde då.

Jag kommer nog aldrig bli helt fri från mitt bekräftelsebehov men jag behöver det inte längre för att inte hata mig själv.

När min lillasyster började högstadiet, för en hel drös med år sedan, reagerade jag på en del av hennes kurser. Nånting med livet o annat "tjafs". Åh, vad jag önskar att de undet de där tjafstimmarna får lära sig hur livet verkligen fungerar. Inte bara om kostvanor som jag tror det gick ut på mest. Tänk er att under den allra värsta tiden få höra att man duger som man är. Att verkligen få höra att man inte är handikappad för att man har dysleksi eller att man är lika mycket värd att lyssna på som skolans snyggaste/tuffaste/mest högljudda osv. DET vore nått gör skolverket att satsa på. Livskunskap.

Sätt in föreläsare som Lady Dahmer, Mark Levengood eller någon annan som faktiskt kan förmedla ett budskap.

Det räcker inte med att en enda gång få höra en förening prata om jämställdhet. Det måste präntas in! Får barnen inte med sig det hemifrån, vart fan ska de då lära sig det ifrån?

Om skolan bara kunde, föräldrarna i första hand men okej, hitta ett sätt att nå fram till även sånna där hjärndöda individer skulle sånna vidriga sidor aldrig skapas.

Kommer ni ihåg vilket ramaskri det blev när den där sidan uppdagades där folk kunde skicka in mms på snyggingar i tunnelbanan (eller var det nu var) och andra fick betygsätta? Vad är det för skillnad på den sidan och den som nu är igång? Inget! Förutom att det nu är tjejer som hängs ut istället.

Låter jag bitter? Tro fasen det när individer hängs ut på sociala medier och kränks för sitt utseende. Jag skiter blankt i om det är tjejer, killar eller hermafroditer som hängs ut.

Självkänslan och -förtroendet sitter inte i könet!

Finn fem fel

Eller snarare ETT fel. Ett stort sådant.

Det känns ju inte lite avigt att hänga upp vanliga gardiner i värsta snöstormen. Fast det är klart. Det var ju lika avigt att hänga upp julgardinerna när det var flera plusgrader utomhus.

Så kan vädret ge fan i att vara avig nu?!

VASF

Jag tycker att VASF (vård av sjuk fru) ska fungera på samma sätt som VAB.

Jo, det tycker jag faktiskt. Typ nu.

Flashback eller "då var det dags igen?"

Ojoj, vilka flashbacks man får nu. Så här har jag stått ETT ANTAL GÅNGER tidigare med den större pojken. Både dagtid o natttid.

Gung gung på er!

Det var dyr ved det där...

Nu har det hänt!

Nu har det äntligen hänt!! Hela familjen lyckades ta sovmorgon samma dag.

Grovt räknat tror jag att det är lite drygt tre år sen senast.

Sonen sammanfattar dagen

- Min Mia, min Eppe öhn öhn. Pappa ping.

Stora sonen lär sig prata

De nya orden, eller mening rättare sagt, är en annan dag.

Vad säger man då? Hoppsan? Dags att börja leka kanske? Det dåliga samvetet smyger sig definitivt på i alla fall.

Kurragömma enligt Grodan

Föräldrarna: En räknar till tio och de andra gömmer sig. Sen när man räknat klart går personen o letar efter de andra. De måste vara väldigt tysta så de inte avslöjar sig. Om inte den som räknat ropar "KOM FRAM!". Då måste man komma fram.

Sonen: Okej!

Mamman: Ett, två, tre....

Sonen och pappan gömmer sig. Mamman hör tisslandet hela tiden.

Mamman: TIO! Nu kommer jag!

Sonen: Hit mamma!

Mamman låtsas inte om det medan pappan förklarar för sonen att man ska vara tyst medan mamman letar.

Mamman: Kan de vara inne på toan...

Sonen: Näää

Mamman: Kan de vara bakom dörren...

Sonen: Nää!

Desperata försök från pappan hörs, inget hjälper. Men till slut är sonen tyst o gömmer sig. Mamman hittar pappan och ett rått skratt hörs ifrån sonens gömställe.

Skadeglädje är den enda sanna glädjen??

Idag skulle jag vilja vara miljonär...

... det finns så mycket jag skulle vilja göra här hemma. Vissa saker är helt klart nödvändiga och helt befogade. Andra, lite mindre.

Vi flyttade in i vårat hus 2006 och har sedan dess knappt gjort ett dugg. Trots att det finns mängder att göra. Okej, helt sant var det inte. Vi har gjort saker som satt in en extra aukumulatortank, bytt fönster på hela huset och bytt ytterdörr.

Men inget foder till dörren. Lathet och glömska på hög nivå. Hur svårt kan det vara att ta fram måttbandet, mäta dörren och åka in o skaffa virket? Fasen, jag kan ju skippa målandet så är det ju klart på nolltid. Lathet på HÖG nivå.

En annan sak som vi gjort är att fixa iordning två sovrum med nya tapeter o färger. Och hur gick det med listerna där? Jojodå, de är uppe.

Dörrfodret?
Nej.

Elementskydden?
Nej.

LAT.

Men jag har i alla fall tagit mig i kragen och beställt lite nya gardiner till både kök o vardagsrum. Ett nödvändigt, och faktiskt lite trevligt, ont. Nu ska jag bara muta nån i min närhet att sy till köksgardinerna. Äh, va fan. Jag hänger nog upp dem ändå. Kanske kan lura ner svärmor snart o samla sånt på hög? En liten hög?

Förkyld bebis

Jag tror, är inte helt säker, att jag varit uppe ända sen innan tre inatt i täta intervaller.

Så nu är jag skapligt trött.

Och är en aning sne i ryggen efter att ha somnat på min ryggkudde. Blev ju liksom inte att jag tog bort den efter att lillgrabben ätit färdigt för hey! En snorig bebis äter typ skitsakta, fruktansvärt länge o helst vill krypa in under skinnet på en!

Julen varar ända in till påska!!

Jojomensan. Så är det. Idag åkte sista adventstaken in i kartongen igen. Men julgardinerna hänger kvar.

Och de kommer de göra ända till mina nya gardiner kommit hem o de är färdigsydda. Så en sisådär till nästa år borde jag vara klar.

Tror jag.

Enough said

Ikväll ska jag frossa i glass. Päronglass med chokladsås.

Bara för att jag kan.

Dagens modetips...

... snorfläckar på byxorna. Livet som småbarnsförälder bjuder på det lilla extra jämt.

Husmorstips - Hur man får det lite vårlikt snabbt

Klipp av stängerna på julblomman. Vips! Så ser det ut som blommande vårlökar.

Återvinning på hög nivå...!

I natt var det livat här må ni tro!

Ett vildsvin på verandan.
Jag vann på triss.
En jorden-runtresa bokades och på börjades.
Och lillgrabben lärde sig sitta.

Nämnde jag att allt var i min dröm? Nähä, inte det? Vi hann till den hängande trädgården på vår resa iallafall.

Fy fasen vad tråkigt!

För att få lite bättre koll på vad vi kan o inte kan göra här hemma ska vi göra ett sånt där tråkigt excelark med våra utgifter, månad för månad.

Bläää! Roligare saker kan man ju ha för sig. Som att vika tvätt.

Övning ger färdighet sägs det...

Vill du ha komplimanger för ditt föräldraskap - då får du fan jobba dig till det, fuska inte!

Läst både "artikeln" i Papa och några blogginlägg om att tjäna in pluspoäng i sin papparoll. Ja alltså....
Att få höra att man är bra, närvarande förälder är ju inte helt fel. Ärligt.

Men en del av de där sakerna som fäderna erkände att de gjorde; erbjöd sig att byta blöja när gästerna lyssnade, gullade på bussen o ch en del andra saker.
Det tycker jag är lite väl korkat. Va fan, menar de att de aldrig gullar eller byter blöja på ungarna om de inte har chansen att få lite upskattning eller?

Jag har sagt det förr, varför ska papporna förminska sig själva?? När ska både de och för den delen en hel del mammor fatta att man är TVÅ som får barn. I en normal relation är man TVÅ. Inte en, inte en och en halv - TVÅ! Båda är lika kompetenta till att ta hand om ett litet barn.

Grr! Ska man vända på det och tänka från hållet att det är skönt/trevligt med komplimanger - så visst. Då är det ju ett jättebra sätt att få det, genom att gulla med sina barn och erbjuda sig att byta blöja när andra ser på. Men det kanske är dags att börja fråga sig själv varför det behövs? Är personen (för det måste ju inte vara en pappa som i artikeln) så osäker på sin föräldraroll, dåligt självförtroende, självkänsla? Vad? Släpper inte den andra föräldern in personen så att han (eller hon) får lära känna sitt barn och därmed växa i föräldrarollen?

Visst känner ni igen känslan, ni föräldrar, den där hopplösheten när man inte vet vad som är "fel" när barnet är ledset. Ingenting man gör verkar hjälpa. När man inte har några knep att ta till. Det är ju sånt man måste lära sig, testa sig fram. Om och om igen. För man kan ju ge sig fan på att när man väl har några fungerande knep dyker en utveckligsfas upp och rör till allt igen.

Äh! Skärp er pappor som gör så här! Vill du ha komplimanger för ditt föräldraskap - då får du fan jobba dig till det, fuska inte!

Om lillgrabben ler under måltiden...

...så mjölken rinner bredvid. Det betyder att det var gott va?

Och för den intresserade kan jag nu meddela att världsrekordet i längsta fis är satt.

Visste ni om att man kan få hjärnskakning av att ramla ner från trappan?

Så. Nu behöver ni inte testa det.

Har ni sett den där Olo-reklamen?

Som visar en småfet manskropp som blir slankare genom att äta yogurten?

Nån mer än jag som tänker Fan, ska man skita ur bukfettet? när den visas?

Två steg i rätt riktning...

...igår blev det en timmes(?) promenad med en riktigt go' vän. Det känns på en lat att göra nått!!

Och nu är jag precis hemkommen från en lika lång promenad. Minus sällskapet. Idag fick jag "nöja" mig med barnen som sällskap.
Inte fy skam det heller. Men de blir så tystlåtna efter ett tag.

Trött idag

Son nr två bestämde sig för ett maraton inatt. Ett matmaraton. Starten gick 01:47 och jag bestämde, av andra anledningar, att han kom i mål cirkusgurkus vid 04-tiden i morse.

Nu har han återupptagit kampen om världens längsta amningspass.

Son nr ett har tydligen åkt på en dunderförkylning med både hosta o feber. Jippi liksom! Så han bestämde sig efter några timmars sömnhosta att det var morgob vid 03-tiden.

Gubben lyckades hålla honom halvsovande till 04-nånting då hela tjocka familjen gick upp.

Nu sover han i sin saccosäck. Hoppas det hjälper mot hostan.

Vardagslivet blir helt klart lättare om man har en glad 2,5 åring istället för tröttgrinig.

Nya erfarenheter som sagt...

...inte det lättaste att handla med en hand som man också drar vagnen med.

Men det går.

Som ammande mamma är du inte bara en mjölkcentral...

... du är en mänsklig kudde också.

Året som gått...

... året började som många andra år med en sjukt trött dag. Nyårsdagen såklart. Men förutom den dagen kantades januari av att stora sonen började prata mer och mer. Ord som Miten och Haj råå började dyka upp.

Han pratar fortfarande inte så mycket ord, mest ljud och sitt eget teckenspråk. Men jag hade faktiskt glömt att det inte är så länge sedan han började forma orden ordentligt. Och nu tycker jag faktiskt att han pratar väldigt bra.

Det var mycket dagisbaciller som gick runt runt också. Kul sånt där. Snabb bantning - både för kroppen och ekonomin. Så pass roligt att jag med gott samvete kunde åka på en spaweekend med the girls. Nått som vi sagt ska bli en årlig återkommande grej. Det gillas STORT!

Middag uppdukat på SPAt vi var på i januari.

Februari kantas av en hel del bokläsning om man ska tolka vad jag skrivit på bloggen. En hel del eftertänksamhet och snö.

Under februarimånaden fick jag både helt underbara nyheter och sjukt trista. Det var många, väääldigt många, som trodde sig veta vad de underbara nyheterna var. Men icke! Inte en enda lyckades gissa rätt och jag verkligen njöt av att retas. Både på bloggen, Facebook och i verkligheten.

I mars började jobba 50 procent igen efter det urtista beskedet månaden innan. Surt läge. Men jag hoppas hela tiden att det bara var tillfälligt och att jag skulle få gå upp på 100 procent eller till o med få jobb på stället. Så vart det ju inte som sagt.

Sonen gör många framsteg, både i tal och i att fixa saker själv. Jäklar, vad fort man glömmer saker!

Saker som hände i världen under mars månad var jordbävningen i Japan. Den skrämde skiten ur mig. Inte bokstavligt talat, det hade blivit en rejäl snackis på jobbet det!

Trots fanns det gott om, både i vuxenform och i barnform. Nää, det har inte gett med sig än. Även om vi kommit på vissa knep för att "lindra" trotsen.

Den första april blev min sista dag på uppdraget jag gillade så mycket. Längtar fortfarande tillbaka till den arbetsplatsen. Och den nya vardagen infinner sig med allt vad det då betydde. Jag hade ändå lite tur i oturen där. Jag var precis i början av min andra graviditet när jag gick hem från uppdraget och sjukt illamående. Beskeden gick omvartannat där på vårkanten med andra ord.

Och vips så hade jag fått ett uppdrag till! Wohoo laget runt! Det blev visserligen inget av just det uppdraget, då placeringen (skrivbordet) var på sånt ställe där gravida inte fick vistas. Shit happens! Men jag behövde inte gå uppdragslös särskillt länge ändå, istället fick jag testa på att jobba inom ekonomi. Och med tanke på mitt sifferhuvud så måste jag säga att det gick ovanligt bra.

Trots att jag erbjöd mig att ta uppdrag inom en större cirkel blev jag ändå varslad. Fan.

Under april månad fyller även sonen år. Förra året var det en väldigt blåsig födelsedag.

Den där helt underbara nyheten jag fick reda på i februari, var att min allra finaste vän skulle gifta sig. Men innan hon kunde göra det var en möhippa obigatorisk såklart!

Under maj hände egentligen inte så mycket här hemma. Jag jobbade som en tok. Två timmars resväg/dag. Tidiga mornar och sena kvällar. Mycket tid gick åt till livspusslet och stora beslut skulle fattas.

Juni rullar på i ungefär samma tempo. Och jag började känna mig som ett med bilen. Mitt beslut om att inte ta jobbet i Kalmar började kännas mer och mer vettigt. Jag hängde inte med sonens utveckling. Graviditeten började verkligen ta ut sin rätt. Stress och känslan av otillräcklighet började bli vardagskänslor.  Nej, sommaren 2011 var verkligen inte en sommar jag vill göra om arbetsmässigt.

Under sommaren började vi också med en äggfri kost i familjen. Ingen äggallergi i sikte, men gott o väl äggöverkänslighet. Och huxflux fick föräldrarna börja sova hela nätter. Otroligt!

Juli blev hemvändarmånaden för mig då jag skaffade sommarjobb på den tidigare uppdragsplatsen. En del av den planerade semester gick åt till sommarjobbet, den andra delen spenderades hos svärföräldrarna. Med en son som såg ut som en prickigkorv. Första pricken kom på första semesterdagen. Wooppi! Not.

Augusti - arbetslös på riktigt. Inskrivning på arbetsförmedlingen gick bättre än väntat. Trots att gubben bakom disken tyckte att jag skulle söka ett mammavik med start nångång i november. Dhööh! I'm do in November!

Vi påbörjar operation blöjfri. Tanken var att få sonen blöjfri under sommaren, den långa semestern som aldrig blev av. Och tills den nya bebisen kom. Ett blöjbarn i taget liksom. Haa! Grattis! Men vi är på god väg. Just nu jobbar vi med föräldrarnas tålamod mer än med sonens blöjvanor.

Förkylningarna avlöste varandra under september. Eller ja.. Jag hade ju graviditetsnästäppa utan dess like, men sonen var förkyld i ett. Det gick liksom aldrig över, kommer jag ihåg att jag tänkte flera gånger. Ojust det.. Redan då var jag totalt beroende av nässpray. Schh! Men säg inget, jag använde det betydligt längre än de där tio dagarna...

Sonens trots bara fortsatte, i olika grader men ändå alltid pyrande under ytan. Jag har sagt det förr, jag har ett väldigt envist barn. Det är en skit egenskap det där. SkitBRA och skitJOBBIG. Det gällde alltså att förvandla varje ledig minut till något kreativt. För att hålla allas våras humör på topp.

Hur det gick annars i graviditeten? Joo, jag var väldigt - väldigt - villig att byta rygg med någon.

Oktober fortsatte i ungefär samma anda. MVC-besöken avlöste dagisträffarna ungefär. Det var också omkring här det beslutades att jag skulle förlösas i Linköping istället för den närmaste förlossningsavdelningen. Anledning? Jag föddes med hjärtfel och denna gång ville de ha extra koll på mig. Det ville de egentligen ha haft förra gången också, men det gick ju bra ändå. Den stora nedräkningen började alltså här. Scary!!

Äntligen började det märkas att hösten var på väg. I november av alla månader. Jisses, jag har både firat min födelsedag (september) i sommarskrud som i vinterskrud. Men det är aslängesen, vad jag kommer ihåg, som hösten var så där sen.

Fatta att växterna lever än!!! Så här länge har jag aldrig
kunnat hållt dem levande förut!

Årets största händelse var ändå att son nr två föddes, den 13 november för att vara exakt. Som brukligt var det en omtumlande upplevelse. Fast denna gång kunde jag vara mer närvarande och panikkänslorna uteblev. Härligt och starkt jobbat av mig, det tycker jag allt!

Vardagen slog till ordentligt under december. En hel del jobbiga stunder då jag inte riktigt räckte till. Men det går bättre och bättre. Förutom på de dagar då sömnbristen tar ut sin rätt på tålamodet. Hua... Sånna dagar önskar jag att jag kunde spola bort.

Så sammanfattningsvis då'rå...

Massor med trotsstunder i vardagen, härliga skratt då stora sonen lärde sig prata allt mer, en hel del fredagsmys toppat med en del jagräckerintetill-känslor och otroligt mycket kärlek.

Berg- och dalbana helt enkelt. Precis som det ska vara.

God fortsättning på er, lite så här i efterhand!

Nej, nej, nej! Hur kan du tro att jag gör något sånt?

Visst känner du igen dig i att prata med andra medtrafikanter i bilen?

Typ säger förlåt när du glömmer blända av. Eller muttrar (vrålar om barnen inte är med) något väldigt ..... snällt? .... när någon tar din tilltänkta parkeringsplats.

Varför jag undrar??

Näää, ingen anledning. Ingen anledning alls...

//visslar lite lätt o flackar med blicken

Nu kör vi!

Åhåå.. Jag slipper blåsa, det följde med en pump. Whoophy!!!

Känner ett uns av inspiration här då'rå.

Börjar tyvärr känna av den dåliga ryggen mer o mer. Och dagar som den här, lillpojken har magknip och vill bli buren, gör ju inte saken bättre.

Men så kom jag på julklappen från jobbet förra året. Massa träningsgrejer. (man fick välja själv) Och jag blev genast lite hoppfull. Sen kom reklamen om Biggest loser (ska definitivt se den!) och jag fick lite inspiration.

Kan man inte blåsa upp pilatesbollen själv följer den med till stan imorgon för en liten pumpning.

Jajamänsan!

Nu blir det åka av!

Det var en ny erfarenhet det...

...att natta den stora pojken med en gallskrikandes liten pojk. Gissar att nattningen är långt ifrån över än så länge.

//pust

Wow! Nu ska jag bli rik alltså!

Jag har kommit på värsta grejen. En ny parfym för att vara exakt. Hua mig vilken storsäljare det kommer att bli.

Jag tänker inte avslöja lukten men jag kan avslöja hur jag kom på den. Är ni beredda? Jo, så här var det....

I bilen på vägen för att hämta upp stora pojken på dagis kände jag en lukt. Och började undra varifrån den kommer. Sniffar ett tag till o upptäcker. Nej snarare drar slutsatsen att det är från mig lukten kom.

Och sen kom jag ihåg. Den vitaktiga fläcken efter lillgrabbens "rap" och stressen som gjorde att tröjbytet som aldrig blev av. HA!

Det var i just det ögonblicket lanseringen av en ny storsäljande parfym dök upp i huvudet.

Men en tripp till simhallen livar nog upp humöret, tror du inte det?

Får inte till någon vettig kvällsrutin med lillgrabben. Börjar få slut på idéer också. Typiskt.
Pluttisen vaknar så fort vi går o lägger oss. Oavsett om gubben stannar uppe med honom så att han somnar ordentligt eller om jag tar med honom direkt när han det är mat-/sovdags.
Desutom har han nu i några nätter fått för sig att han ska använda mig som napp istället för just nappen. Som i sin tur gör att jag bara växlar sida vid liggamning. Som i sin tur gör min rygg väääldigt sne och sömnen väldigt hackig.
Får se från den ljusa sidan med pluttisens nya vanor. Nattblöjorna är lättbytta då han slutat bajsa i sömnen. Tummen upp för det!

Tydligen har vi en gris i kakelugnen. Som man ska gå jakt på.

Barnskridskor med två skenor...

...har jag hört finns. Men hittar inga. Sökte på google och fick fram bilder på Brio-tåget. Liiite fel.

Nån som har några dubbelskenade (?) skridskor liggande i barnstorlek. Sisådär en 25-26? Storleken alltså inte antalet.

"D e min nam"

Stora grabben drömmer om sitt godis. "Stackarn" blev utan när inte middagen ens ville provsmakas.

Är man för mätt för mat, är man för mätt för godis. Jaopp...

Så. Nu pratar han om den i sömnen.

Nya tag imorgon. Då kan det ju bli söndagsmys istället för lördagsgodis.

Hur man vet när man är småbarnsförälder.

Fakta.

1, När de två bakre spisplattorna är mer använda än de främre. På grund av risken att kastuller o annat välts av förbispringande barn.

2, Det anses vara sovmorgon om klockan visar halv sju på morgonen när ungen vaknar.

3, Att sova middag får en helt annat innebörd och är i det närmaste helig.

4, När resonemangen "det finns inget dåligt väder, bara dåligt väder" känns helt naturligt och fullständigt vettigt.

5, Man hittar allt från sterila kompresser och blöjor till nagellack och lim i handväskan. Utan att tycka det är konstigt men banna sig själv över att man glömde packa ner extra bajspåsar.

Tänk om man kunde klona sig själv. Jäklar vad praktiskt det skulle vara sånna här dagar.

Om det vore fysiskt möjligt skulle min yngsta son nu befinna sig under min hud.

Nära. Nära. Nära. Är det som gäller idag. Också.

Årskrönika?

Tänkte först inte göra en, vet inte varför. Lat kanske. Men ju fler jag läser desto mer sugen blir jag att själv blicka tillbaka på året som gott.

Mina svärföräldrar gör ett julbrev varje år. Och varje år längtar både jag o gubben efter det där brevet så fort december börjar närma sig. För trots att brevet handlar om familjen och vi i stort sett vet om allt som vänt under året så glömmer man så lätt. Och ett julbrev/årskrönika är ju det perfekta sättet att samla ihop alla händelser o tankar för året som gått. Inte minst för en själv.

Började läsa mina egna inlägg som jag skrev för ett år sedan och faktiskt häpnade lite över vad som hänt sedan dess.

Så, årskrönika. Nyårsbrev. Coming soon!

Kakor vs flingor

Jag säger bara Fredrik Backman...

Testar lite bara...

...bry er inte om det här inlägget.

Och en tripp till apoteket.

Sonen: Nä! Jag vill inte åka till dagis. Jag vill vara med mamma!

Såklart du får gullet! En mamma-söner-dag får det bli.

Eftersom personen/erna var av de snällare sorten tänker jag inte vara arg som sagt.

Då var man en erfarenhet rikare dårå. Ingen kul erfarenhet men de var ganska snälla de som upplyste mig så jag är inte arg. Bara lite småsur.

Mitt FB-konto blev kapat. Suck!

Upptäckte det på väg hem från veckohandlingen när jag skulle ha ihjäl lite dötid i bilen. Tänkte Vafan... Skrev jag det här?

Sjunger singstar naken. Känner mig som Carola. Vad skönt det är med vindraget i könshåret!

Okej, nog för att jag är knäpp. Och jag skulle minsann kunna sjunga singstar (om jag hade haft ett) naken. Men inte fan skulle jag känna mig som Carola. Nähää! Där går gränsen. Jag skulle känna mig som en urblåst hoppborg på uppåttjack. Eller som, äh - jag kommer inte på vad hon heter. En annan kändis än Carola iallafall. En mycket coolare kändis.

Desutom hade personen/erna ändrat min födelsedag. Många grattis fick jag. Hehe... Vem behöver en födelsedagskalender när man har facebook som  håller reda på bemärkelsedagarna åt en, eller hur?

Men, men, nu är allt uppklarat och eftersom personen/erna var av de snällare sorten tänker jag inte vara arg som sagt. Trots det skickar jag med en ganska stark uppmaning om att inte göra som jag, skita i att byta lösenord pga minnet och lathet. Byt, skriv upp om du måste, och byt ofta!

Och jag som tyckte att första sonen var mammig som liten bebis...

... den här sonen är värre! Ännu en dag som lär spenderas i mysbyxor o son nr två i bärsjalen.

Jaja... Jag kan ju göra så roliga saker som att vika tvätt o bädda ändå. Och blogga såklart!

Dagens middag a la sonen

Sibylla med sin mamma. Bara sin mamma. Det gäller att vara tydlig om den saken.

Gott nytt år på er alla!!

Och god fortsättning.

Mammas pojkar

Med risk för nakenchock...

... men det här är yngsta sonens favoritställe.

Ni skulle bara höra snarkningarna.

Jo, förresten.. Tandläkarbesöket gick bra. Jag fick godkänt och pluttisen skötte sig bra också.

Finns nått gott i allt?

Med tanke på antalet blåmärken som stora sonen har just nu och antalet tjut vi hört från honom på sistone så drar jag till med en kvalificerad gissning om att han precis haft en växtspurt.

Shit. Det betyder ju inte bara att han är extra klumpig just nu. En shoppingrunda är närstående...

Det tar vi en extra godisbit för!

Idag är det dags för ett tandläkarbesök. För mig. Uscha, jag varken gillar eller ogillar besöken.

Inte är de särskillt trevliga, besöken alltså, för jag gillar inte när någon gräver runt NÅGONSTANS utan jag har kontrollen. Men jag gillar när de är över och över går det ju.

Lite olyckligt känner jag att det är för att jag tror att jag fått ett hål. Håll tummarna för att 1) de ser inte hållet eller 2) det faktiskt inte är ett hål.

Nyårsutmaning, del två

Fan... Jag måste städa.

Nej. Inte för att gästerna kommer bry sig om mina hundhårsdammråttor. Nej då.

Jag måste städa så att jag hittar de två "extra" stolarna till köksbordet. Och med extra så menar jag de inte sånna stolar man har i garderoben utan som faktiskt tillhör bordet och står framme jämt.

Var de är?

Under allt bråte såklart. Var trodde du?

Vilken tråkig NEJ-dag det varit. Usch!

Livet med en 2,5-åring är inte alltid lätt alltså. Som idag. Fy fasen...

Det är inte det att sonen varit jäklig eller dum. Han har bara testat gränser på dumt sätt idag. Som att hoppa på kökspallen så den flyttar på sig o han ramlar emellan. Eller springer runt i huset utan att ha plockat upp sina leksaker o snubblar på dem. Eller hoppar vilt i soffan. Eller... Ja, ni fattar hur dagen har varit va?

Och mannen o jag har inte sagt annat än nej idag. Känns det som. Nej och tråkiga uppmaningar om att sluta hoppa, plocka upp och ta det försiktigt.

Nää, nu hoppas jag att morgondagen blir bättre. 

Go'natt eller nått.

Lite hjälp med bilder tack!

Någon som har en android telefon och blogger? Hur gör ni för att vända på bilder i inlägg? Mina hamnar nästan jämt på sniskan...

Och så får de ett rutmönster i sig desutom. Hur fasen får jag bort det?

Jaha, och vad ska du göra ikväll då?

Jag? Jo, jag har kvällen räddad om man säger så...

Blåbärspannkakor

Ja joo... Det var alltså blåbärspannkakor på bilden i inlägget innan. Eftersom allt är äggfritt här hemma numera så är ju även pannkakorna drabbade. Och en sak är säker, utan ägg försvinner mycket av smaken.

Så vi testar lite olika smakhöjare, typ.

Blåbär som nu exempelvis. Mycket gott. Men nästa gång ska jag ÖSA i massor med blåbär.

Vetemjöl
Mjölk
Lite socker
Ett paket frysta blåbär
Nån nypa vaniljsocker

Det var lite svårt att inte få dem att se brända ut. Gissar på att bärens mörka färg bidrog till synvillan, för de smakade definitivt inte bränt.

Smaklig måltid!

Mhmm, jag återkommer med smakresultatet...

Det här med att ta vara på tiden...

Så fort man träffar någon äldre, som har äldre eller vuxna barn, säger de alltid att man ska "ta vara på tiden". Som om man inte förstår att barnen blir äldre.

Men ändå.

De menar ju väl, det fattar jag ju. Men jag blir ändå irriterad. För visst vill jag ta vara på varenda sekund med mina barn. Se varje nytt leende som lillplutten lyckas med. Uppleva varje härligt bus som min stora grabb fixar.

Samtidigt som jag vill vara mig själv. Inte bara mamma. När jag klämde ut första ungen för snart tre år sedan sa jag inte hej då till MITT liv. Jag sa hej till familjelivet. Och i det ingår alla familjemedlemmar. Var för sig och alla tillsammans.

Så vad gör dessa kommentarer om att man ska "ta vara på tiden"? Jo, de ger en dåligt samvete. För att man vill skita ifred nångång ibland. För att man inte vill titta på barnprogram 24/7. För att... För att... För en jävla massa anledningar!

Så ni äldre och ni andra som vet med sig att ni fäller sånna kommentarer till småbarnsfäräldrar. Minns tillbaka på när ni själva var där och svettades i takt med illvrålen vid skötbordet. Eller de härliga panik- och jag-är-en-usel-mamma-känslorna när ungen leker hela havet stormar i matvarubutiken. För det är ju precis den tiden man vill ta vara på och uppleva om o om igen. Eller hur?

Nä, trodde inte det. Så snälla håll bara tyst. Säg att ungen är söt, att den jobbiga tiden går över även om det känns långt dit och gå därifrån.

Tack!

Nyårsutmaningen

Är sjukt sugen på att göra en vit chokladmousse till nyår. En sån jag o systeryster gjorde förra året.

Men det är ägg i.

Några tips på hur man fixar fluffet och smaken utan att blanda in ägg i receptet? För mousse alltså.

Bakpulver? No egg? Bara strunta i det?

God jul!!!

Har ni tänkt på en sak?

Att små barn som ligger i knät är en perfekt blandning av hunden i tom & jerry och Kalle anka.

Jultid som nybliven tvåbarnsmorsa och jag funderar.

Så här nära julafton vill man ju, iallafall jag, vara helt klar med ALLT julstök. Det är inte jag.

Det saknas en julklapp - till yngsta sonen. Och det ser ut som att en tornado dragit fram i hela huset. En tornado som varit jäkligt duktig på att lämna efter sig både halvätna gamla mackor, leksaker och gårdagens strumpor. Hur många strumpor förbrukar man på en dag egentligen??? Och så ska jag göra en sjuhelsikkes massa köttbullar också. Fan.

Trodde att jag skulle kunnat göra åtminstone köttbullarna under stora ungens middagsvila. Men snorungen råkade somna tio minuter i bilen i förmiddags och vägrar nu att somna om. Envis som rackans den där. Brås på farsin, det är ett som är säkert!

Jag säger bara att det är tur att vi inte ska ha julfirandet här hemma! Och att de som skulle kunna dyka upp här innan en städpatrull dragit fram faktiskt inte bryr sig om mina dammråttor eller strumphögar. Skönt! Och vet ni? Det är t.o.m sånt folk jag skulle kunna sätta på att hjälpa mig röja lite. Hehe....

En av mina barnsliga fasoner...

... är att jag ääälskar domherrar. Finare vinterfåglar finns inte enligt mig. Och varje år försöker jag locka fram dem med diverse godsaker.

Men de är svårflörtade de små jäklarna.

Bar för en liten stund sedan fick jag hur som helst syn på en. Wohoo!! Äntligen!

Nu väntar jag med kameran i högsta hugg vid finparketten (kökssoffan) för att få lite bildbevis. Annars tror väl gubben att jag sett i syne igen.

Fast jag lovar! Det var två stycken domherrar jag såg i somras. Kom inte dragandes med att de gömmer sig i skogen då. Jag bor ju för fasen i urskogen!

Så här i julstöket...

Tar barnen och jag en liten paus och sticker till stadens bibliotek. Och denna gång verkar det dessutom bli väldigt trevligt.

Me like!!

Ja, jag erkänner... Jag fuskar i wordfeud...

... men till mitt försvar spelar jag på engelska. Amerikansk engelska för att vara exakt.

Och så fuskar jag bara genom att slå upp ord. Typ som ett korsordslexikon. Och jag lär mig massor på köpet.

Men skäms - det gör jag!

Klart att alla medlemmar i familjen ska få "äta ute" nån gång ibland.

Äggfri griljering av julskinka

Och så var julskinkan griljerad och provsmakad. Och utvärderingen av det nya receptet gjort.

Och hur blev det då undrar den nyfikne... Jo, helt perfekt! Jag tror inte att jag lyckats så väl någon gång med att få smeten att sitta kvar. Hälften brukar alltid rymma sin väg innan jag lyckas mota in skinkan i ugnen.

Jag använde:

Ljus sirap
Senap
Ströbröd

I ungefär varannat recept jag hittade stod det lika delar sirap som senap. Men jag tyckte det lät lite för sött för min smak så ungefär hälften av senapsmängden i sirap tog jag. Och ströbröd till den konsistens jag ville. Typ grovkornig senap. Jäkligt grovkornig.

Mums blev det! Sötheten i sirapen märktes inte alls. Iallafall inte så smaken förstördes. Det ska ju vara lite sötsur så där. Det enda sirapen märktes på var att men blev lite kletig om fingrarna om man pillade på griljeringen. Och det måste man ju inte göra jämt precis.

Smaklig måltid!

Äggfritt på julskinkan

Eftersom stora sonen är äggkänslig blir julen lite speciell i år. Det är första äggfria julen för honom och för oss.

Hittade lite tips på nätet om äggfri griljering till skinkan. Senap, ljus sirap och ströbröd.

Återkommer om hur det blir.

Kära tomten! Iår önskar jag mig snark- och dregelsömn i julklapp. Tack!

Alltså, det här med sömn. Jisses vad man är beroende av det. Och då menar jag inte för sånna självklara saker som att kroppen måste återhämta sig.

Nej.

För humörets del och för att man ska kunna hantera en 2,5årings tester o trotser är det otroligt viktigt med sömn. Kvalitetssömn. Inte sån där jag somnade fem minuter i soffan och har nu nackspärr-sömn. Nejdå, här pratar vi om snarkande och dreglande på kudden-sömn.

För att tala ut om något jag gissar att ni redan förstått så har denna natt varit en sån där natt man gärna glömmer. Går vidare från och helst i sovande tillstånd.

Pruppunge

Ni vet att små barn fiser mycket, eller hur? Jo, min lilla son slår rekord i antal fisar BIG TIME!

Vi andra har roligt iallafall.

Kanske skulle byta namn till Pruppis istället?

Och hur gick det?

Ja, inte fasen hade han sovit när jag hämtade honom på dagis. Den saken var säker.

Fick också veta ett o annat om hur envis son jag har. Som tar varje tillfälle i akt för att testa gränserna.

Lite i stil med att halvfint säga att han är jobbig.

Bästa minen ever fick jag iallafall när jag sa att jag tycker att hans envishet är en bra egenskap. Bra men jobbig.

Om jag vore sketarik skulle jag ...

... skaffa en sån här till min storasyster. För det är hon värd!

En självdoserande tvättmaskin.

Tjaa, varför inte. Vi kan ju göra det här med dagis som en följetång eller nått...

... för en riktig såpa är det iallafall. Suck..

Tog mod till mig idag, efter era kommentarer om att de faktiskt ska se till ALLA barns behov osv. Tack! Det känns väldigt skönt att det inte bara är jag som tycker så (återigen, jag fattar att de inte kan gå efter ett barns behov endast. Men det betyder ju inte att man får skita i dem heller.).

Men ja, jag sa till fröknarna idag vid lämningen att sonen verkligen behöver sin vila. Det spontana svaret från en av fröknarna?

- Men vi kan faktiskt inte bara se till hrpf (namnet) och låta honom väcka alla de andra barnen.

Nej. Det har jag ju inte heller påstått att de ska göra! Tror de verkligen att jag tycker att alla fröknarna ska svansa efter min son och besvara hans minsta lilla vink? Det kan ju inte vara första gången de stöter på en sån envis unge som min.
Fan, en av fröknarna hade ju jag när jag gick på dagis - och jag vet att jag var minst lika envis. Bildbevis finns liksom! Desutom får jag det bekräftat från mina föräldrar varje gång de är barnvakt. De har liksom rutin på det där envisa barnet. Rutin som man inte kan lära ut, sån rutin man får efter år av att ha med ett envist barn att göra.

Förselog att låta honom sova i annat rum. Finns inga rum att lägga honom i.
Nähää, men om han ligger i samlingsrummet då? Nej, då vet vi att han inte kommer somna.
Testa går ju? Ja, fast det kommer inte att fungera.
Gå en promenad med honom i vagnen? Det kan vi inte göra, vi har inte personal till det.

Okej, det där med personal fattar jag. Det accepterar jag också till viss del. Avdelningen har går på är en 1-4års grupp och mer än hälften av barnen vilar middag. Många av dessa barn behöver klappas, sjungas eller något annat för för att de ska somna. Det går åt tre av fyra i personalen. Den fjärde tar hand om de andra större barnen.

Det återstår o se hur de gjort idag. Nått skulle de testa och jag hoppas verkligen att det fungerar för gårdagen behöver jag ingen repris på. Verkligen inte!

Kämpa för varenda unge!

Varje dag, året om kränks och utnyttjas barn medan omvärlden tittar på – eller bort. Så skulle det inte behöva vara. Alla har vi ett val. Antingen gör du ingenting – eller så gör du någonting. Tillsammans kan vi förändra förutsättningarna för miljontals barn världen över.

UNICEF/Josh Estey

Det går att skydda barn mot våld, övergrepp och exploatering. Det går att ge dem trygghet, utbildning och mat för dagen. Och det går att befria barn från ett liv som soldat, gatubarn eller prostituerad.

UNICEF, världens ledande barnrättsorganisation, finns på plats i regeringskorridorer, slumområden, flyktingläger och avlägsna byar och arbetar dygnet runt för att ALLA barn ska få den barndom som de har rätt till. Det handlar om så självklara saker som till exempel rent vatten, vaccin mot dödliga sjukdomar, bra hälsovård, skola och skydd mot våld, övergrepp och diskriminering.

UNICEF/Georgina Cranston

På unicef.se kan du vara med och kämpa för varenda unge, eller sprid budskapet du också genom att blogga, twittra eller "facebooka" om barns rättigheter.

Vi kanske inte kan förändra världen idag, men allt stort börjar med något litet.

Du kan göra större skillnad än du tror.

Ps. Vill du gå med i vårt nätverk bloggare för varenda unge - läs mer här!

Vad fasen gör de egentligen?

Nu har det hänt igen. IGEN! Vad fasen gör de på stora sonens dagis egentligen?

Att man inte kan anpassa verksamheten kring en unge har jag full förståelse för. Faktiskt. Även om det kanske inte låter så just nu. Så här ligger det till...

Sonen behöver fortfarande vila på dagarna, han är ju bara 2,5 år så särskillt konstigt är det ju inte. Det finns ju lika många ungar som redan slutat sova middag vid den åldern som det finns de som fortsätter ett tag till. Men min unge är envis. Han har kommit på att om han skriker inne i rummet där de andra sover så får han leka mera. Ja just det ja - han är jäkligt smart på sättet om jag inte nämnt det tidigare.

Men han behöver sin sömn. Annars orkar han inte hela kvällen. Inte ens hela eftermiddagen. Alternativen över hur eftermiddagen/kvällen sedan kan se ut, när han skippat vilan, är många men humöret är densamma - totalt jävla omöjlig att ha och göra med. Säger man detta till personalen får man det väldigt (inte) överraskande svaret Ja, men han är ju pigg. Och tillräkligt stor att klara sig utan vilan.

Tro fan att han är pigg då! Då är han ju på dagis, omgiven av kamrater. Inte hemma där man ska trotsa och leva rövare. Jag säger att han inte orkar, lyssna för fan!

Sorry, spårade ur lite där. Jag blir bara så upprörd över hur de hanterar den informationen jag kommer med. Jag som förälder känner mitt barn bäst och säger jag att han inte orkar vara vaken hela dagen ännu så har jag god grund för det påståendet.

En annan sak som nästan fick mig att börja tjuta vid en av dagishämtningarna förra veckan var att en fröken från en annan avdelning erbjöd sig att hjälpa mig ta på grabben. Den lilla enkla saken fick mig nästan att tjuta - jovisst. Och vad säger hon? Jo, att det är självklart att de ska hjälpa till, det är ju därför de är där. Men hur gör fröknarna på sonens avdelning? De går. Det närmaste hjälp jag fått från dem är "Men mamma blir ju ledsen om du inte följer med" sen går de.
Förr har jag kunnat vänta  ut sonen, alltså att han fått leka klart. Men med en unge till i vinterkläder fungerar inte det. Jag försöker, men nej. Den lilla blir för varm och den stora vill inte leka klart. Och jag blir förstörd.

Och efter ett försök att fördriva tiden trivsamt på stadens bibliotek känner jag mig inte bara förstörd - jag känner mig manglad, ihopskrapad och tömd på gödselstacken i väntan på dyngspridaren. Eftersom sonen inte sov idag, blev vistelsen... tja.. låt mig säga att jag än en gång undrar varför de satt tidningsdelen så nära barnavdelningen. Det blev tomt på tidningsdelen. Ingen ville sitta kvar. Ingen. Inte ens gubben med hörapparat som han först knäppte av. Så illa var det.

Och så säger vi HURRA HURRA på din 1-månadersdag!

Nu är denna lilla kille en hel månad gammal. Jajamensan, nästan lika gammal som gatan.

De la om asfalten här för inte så länge sen så - jooo! Jag kan faktiskt säga att jag är en son som är gammal som gatan!

Lite lustigt är det allt att tänka på att jag för en månad sen;

- inte kunde knäppa min jacka,
- vann över gubben i midjemått och
- var tvungen att äta småportioner för att själva magen var i vägen för - ja, magen.

Ja, och så tryckte jag ju ut en unge på nästan 3,5 kg också.




Har ni tänkt på en annan sak föresten? Jo, nästan alla tycker att små bebisar luktar gott. Många iallafall, skit samma. Men vet ni vad de egentligen tycker luktar gott?? Fosterfettet. Sug på den ni!

Syskonkärlek <3

Mm, jag lovar. Den lille av dem var lugn precis innan. Gillar liksom inte blixten bara...

Inte den bästa bilden att skicka in till "Välkommen till världen" va?

Ett sånt där onödigt inlägg

Dagen har gått i två tecken: småsnuttande och trots. Ingen bra kombo för en nybliven tvåbarnsmorsa med sömnbrist.

Då är det bra att man kan få lite hjälp. Typ lämpa över en av ungarna till föräldrarna och försöka vila ikapp lite sömn. På grund av småsnuttandet blev det visserligen ingen sömn vid vilan med jisses vad skönt det är att bara få ligga ner utan att ha dåligt samvete över det!

Nämen, blev det en liten tjeja?

Nej.

Bara för att byxorna är rosa har ungen inte automatiskt en snippa mellan benen.

Och föresten. Du behöver inte backa undan i ren förskräckelse. Byxorna smittar inte ner dig med nån obotlig sjukdom som din min gärna avslöjar att du tänker.

Vänliga hälsningar från mig till dig i affären igår.

Nähä, det fanns tydligen inga snoppar på Blocket. Grymt besviken!

Alltså, det stod att man kunde söka på kön. Så det gjorde jag. Men inte fick jag någon träff heller!

Eller jo, en halv träff fck jag. För tydligen är en
snipa en båt. Och det fanns fyra stycken inom mitt sökområde.

Men snopparna o snipporna lyste med sin frånvaro. Snacka om besviken! Jag som tänkte att det skulle bli en bra julklapp ju!!

Kläder efter kön eller kläder som kön eller könskläder? Spännande är det iallafall!

Har nån utav er en Iphone eller Android? Naturligtvis eller hur?

Gå in och kolla på Blockets app. Tydligen finns det kläder där som är kön. Alltså inte bara färger o så utan KÖN.

Häftigt, måste genast kolla in vad de menar!

Här sker det lite framsteg må jag säga. Operation Blöjfri går framåt. Jajamensan!

Om det gått framåt så pass att han nu sitter på pottan? Nää, hur kan du tro det!? Men vi får veta när något är på gång. Istället för efteråt.

Frågar alltid om han vill sitta på pottan/toan och får nästan alltid ett nej.

Får typ alltid ett nej nu föresten. Trotsåldrar är väl för härliga??

Dagens utmaning är att överleva

Oma man säger så här. Dagens utmaning är att överleva.

Jag som tyckte häromdagen att jag kanske kommit på ett knep för att en vakennatt skulle kännas okej. Mjaa, det knepet fungerar inte riktigt när man får två stycken på raken. Så långt kan jag säga iaf.

Alltså, jag menade ju mer "en hel natts sömn" men längtar du tills de flyttar hemifrån så visst...

Jag: Jag tycker det känns lite lättare med vakennätterna just nu.

Gubben nickar långsamt som för att visa att han tycker att hans fru blivit tokig.

Jag: Jo, men så där som man ska tänka om värkarna!

Gubben kastar iväg en blick som säger att hans fru faktiskt har blivit knäpp.

Jag: Ja alltså att efter varje vakennatt är man en natt närmare....

Gubben skiner upp som ett liljeholmens: ...dagen då de flyttar hemifrån!!?